24
Ibland dem träffade wi en helt ung qwinna med ett spädt barn på armen, som berättade att hon war en lifegen, som af sitt förra herrskap blifwit såld eller bortskänkt till en annan familj i Permska guvernementet, och att hon nu war stadd på wandring för att inställa sig hos sin nye egare, hwarföre hon nu med sitt späda barn måste gå 400 till 500 werst. Det gjorde mig riktigt ondt, att jag icke hade några penningar på mig; ty min kassör, Due, war ännu på andra sidan floden. Emellertid såg hon mycket nöjd och belåten ut. Jag hoppades att få träffa henne igen på wår widare wandring.
VI.
Wistelse i Kazán.
Guvernementet Kazán; de fordom oberoende Tatarernes land — Iwan Wasiliewitschs grafkapell. — Tehandlaren Krupinikow. — Kazáns kyrka med Mariäbilden. — Mohammedansk gudstjenst. — Middag hos viceguvernören Filippow. — Fru Ewersman. — Flodens öfwerswämningar. — Febrar.
Ändtligen närmade wi oss Kazán och inkommo på Tatarernes område, hwilka fordom såsom en mäktig, oberoende nation hade beherrskat hela guvernementet Kazán, men nu nedsjunkit till en obetydlig beroende tillwaro, sedan de år 1552 underkufwades af ryssarne. Due åkte en dag ut i en droschka och hade derwid en tatarisk prins till kusk. Nejden kring Kazán är mycket wacker och staden genomflytes af den lilla ån Kazánka, som sedermera utfaller i den i närheten befintliga Wolga-floden. Äfwen en liten sjö och kanal bidraga till stadens förskönande. Staden har fått sitt namn af en ”kittel”, som på tatariska kallas Kazán. En tjenare hos stadens grundläggare, khanen Altin Beck, skulle nämligen i en kittel hemta badwatten åt sin herre och tappade kitteln i Kazánka-strömmen, som deraf fick sitt namn, hwilket sedan öfwerflyttades på staden. En stor mängd prydliga kyrkor med kupoler och torn, hwaribland tre tatariska Medscheds och åtskilliga ståtliga ruiner från det tatariska herrawäldets tid, gifwa en wacker anblick, då man nalkas staden från de omgifwande höjderna. På en slätt sågo wi en stor hwit stympad pyramid, af samma form som de egyptiska, hwilken är en kyrka eller ett grafkapell, som döljer tatarernes besegrares Iwan Wasiliewitschs den stores och alla de jemte honom fallne krigarnes ben.
