Sida:Resa i Sibirien.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
29

Ewersmanska familjen war den angenämaste bekantskap, som wi hittills hade gjort på wår resa. Detta war en försmak på sibirisk gästfrihet, änskönt wi woro ett godt stycke wester om uralska bergen, som här utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Nejden kring Kazán är mycket fruktbar, hwilket kommer af Wolgas öfwerswämningar, hwilken årligen stiger öfwer sina bräddar wid lika bestämda tider, som Nilen i Egypten, och liksom denna för en 5 till 6 weckor förwandlar hela nejden hela par milen från sin bädd till ett oöfwerskådligt haf. Dessa öfwerswämningar af Wolga och dess bifloder lemna ofta marken betäckt af en qwartershög dy, som i hög grad befrämjar wäxtligheten. Under öfwerswämningstiden far man på platta farkoster, som ofta föra 100 resande öfwer markerna till de närliggande byarne, hwilka alltid äro byggda på höjder. På de lägst belägna punkterna qwarblifwa wid flodens fallande träsk, i hwilka det stillastående wattnet ruttnar, hwarigenom under Juli och Augusti månader uppkomma tredjedags-frossor, som skilja sig från wåra frossor derigenom, att den sjuke icke känner någon frysning, utan blott en plågsam smärta i ryggraden, hwarpå följer stark feber med häftig hufwudwärk. Den ryska allmogen hyser den widskepliga föreställningen om denna frossa, att den härflyter från ett ondt qwinligt wäsende eller ande, som af densamma kallas Lichoratka.

VII.

Resa till Jekatharinenburg. — Gästfrihet i Malmisch. — Wotiäker. — Lifegna sålda från ett gods i Tula till bruket Nischni-Tagilsk i Ural. — Förhindrad grymhet mot en qwinna i Dubrowa. — Perm. — Snabb skjuts i Ryssland. — Rysk ångbåt. — Transport af förwista. — Festlighet wid wårt intåg i Asien. — Ankomst till Jekatharinenburg.

Medan wi på gatan i den lilla staden Malmisch woro sysselsatta med wåra magnetiska iakttagelser närmade sig oss en hygglig man, klädd i uniform, och tilltalade mig artigt på tyska, i det han sade sig hafwa wäntat oss en hel månad, emedan han i tidningarne läst om wår resa. Han war jägmästare och hette Zimmerman. Wi hade tillsagt om kaffe hos gästgifwaren, men jägmästar Zimmerman bad oss så länge och så enständigt, att wi skulle stiga in hos honom och dricka en butelj win, att wi slutligen gåfwo efter. Då wi yttrade, att wi ej woro i passande drägt för att wisa oss för hans hustru, sade han, att han ty wärr