det förljöds, af temligen låg härkomst och utan all uppfostran.
Den 4 September afreste wi, i sällskap med Kupffer och Solomirsky, från Jekatharinenburg norrut, för att besöka alla de jernwerk, kopparwerk, silfwer-, guld- och platina-waskerier, eller som de på ryska kallas ”savodi” (bruk), hwilka ligga på uralska bergens östra sida, som utgöres af en enda ofantlig skog, hwilken ej är bebodd af menniskor, med undantag af dem, som uppehålla sig wid bruken. Dessa bruk egas antingen af enskilte eller af kejsaren. Arbetarne på de första äro lifegne, på de sednare mest förwiste, hwilka arbeta i bojor. Till följe häraf finnes på hela denna landsträcka intet att få för penningar, och för den resande finnes ingen annan utwäg, än att anlita gästfriheten. Förwaltarne på de bruk, som tillhöra enskilta, gemenligen lifegne med långt skägg, klädda som en rysk bonde, ehuru litet finare, hafwa derföre en betydlig årlig summa anwisad till gästers och resandes förplägning. Man reser derföre rakt fram till bruket, anmäler sig hos förwaltaren, som emottager den resande höfligt, hwarpå man uppgifwer sin rang eller embetstitel, som införes i ett protokoll, och derefter rättas undfägnadens större eller mindre prydlighet. Förwaltaren införer den resande i de bästa rummen; inom fem minuter springa 3—4 tjenare fram och tillbaka, och inkomma med te eller likör, madeira, kaviar, oxtungor och fint hwetebröd, för att stilla den första hungern. Efter ett par timmar anrättas nu en ypperlig måltid med 4—5 sorter de utsöktaste winer samt derpå kaffe. Man låtsar som man wore hemma, begär hwad man önskar och får på ögonblicket sin önskan uppfylld. Man ligger qwar der öfwer natten, tillbringar flera dagar, om man så behagar, och tillsäger om hästar och wagnar när man will widare. På de kejserliga bruken wänder man sig till bergshauptmannen (natschalnik), hwilken anwisar bostad, ombesörjer de dagliga förnödenheterna, lemnar ett par kossaker till uppassning, hästar och wagnar till lustfärder, när någonting skall beses, inbjuder de främmande hwarje middag till sig, ledsagar dem till grufworna, gör bal för dem, o. s. w.
Första natten tillbragte wi wid Newiansk, ett jernbruk, som tillhörde den rike Jakowleff i Petersburg. Hufwudbyggnaden såg ut som en gammal herrgård. Den war uppförd på Peter den stores tid, och man förwarade här en gammal karet, som förärats den dåwarande egaren Demidoff af en adelsman, wid namn Gagarin, som till följe af en mängd förbrytelser blef
