Sida:Resa i Sibirien.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
41

är adelsman eller embetsman eller har ett fribref från sin förre egare. När en lifegen har en hård herre, springer han sin wäg, och när han då anträffas och man frågar honom, hwarifrån han är och hwem hans herre är, swarar han ”jag mins inte.” Man skickar honom då utan widare krus till bergwerken i Sibirien. Möjligen döljer sig under lösdrifwaren en förbrytare; möjligen är han också (och det är wäl fallet med många) en misshandlad stackare, som föredrager arbetet i bergwerken framför sin herres tyranni.

Tisdagen den 16:de återwände wi till södern, och reste hela den påföljande natten för att (hwilket wi äfwen gjorde) till Onsdagsmiddagen hinna fram till Nischni-Turinsk. I Ryssland, der afstånden äro så stora, resa ryssarne natt och dag. De bädda åt sig i wagnen och sofwa sålunda hela natten och ibland också ett stycke af dagen. På detta sätt kunna de resa så raskt, att de tillryggalägga ända till 24 swenska mil i dygnet. Detta kan en ryss göra, och wåra wänner Solomirsky och Kupffer hade en utmärkt förmåga att sofwa i wagnen, den siste till och med i de obeqwämaste ställningar på en hård träbänk med handen under kinden, hwilket han kallade: ”aus freier Faust zu schlafen.” Men till och med Due, som hade den för en sjöman nödwändiga förmågan att kunna sofwa när och under hwilka omständigheter som helst, kunde ej sofwa i wår obeqwäma wagn. Mig hade Kupffer lemnat en plats i sin wagn, som war ännu beqwämare än Solomirskys, då man kunde ligga utsträckt i den; men jag sof ändå blott helt litet.

Samma dag på aftonen kommo wi tillbaka till Kuschwa. Bergshauptman Iwanoff war nu återkommen från sin resa, och wi fingo höra att det war hans systers namnsdag, hwilken dag i Ryssland firas med wida mera ståt än födelsedagen hos oss. Wi hörde musik och sågo huset starkt upplyst, och som de unga af wårt sällskap fingo lust att dansa, påtogo wi wåra bästa kläder och gjorde besök klockan ½11, hwarwid wi emottogos med öppna armar och inbjödos att deltaga i dansen. Iwanoff war en munter, godlynt man, som, oaktadt han icke förstod något annat språk än ryska, wisste att på ett fiffigt sätt reda sig, så att wi ej kände oss beswärade. Wi hade rätt trefligt, isynnerhet mina yngre reskamrater, samt fingo en utmärkt god aftonmåltid med en mängd olika ryska winer, som kallas Naliska och beredas af bränwin med olika bärsafter samt socker, och smaka rätt bra. Men att dricka mycket deraf bekommer åtminstone den derwid owana icke wäl. Först klockan 4 på morgonen kommo wi i ro.