Sida:Resa i Sibirien.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

42

Följande dagen wille wi resa; men tidigt om morgonen kom Wolkoff och underrättade oss, att det hos honom war en tredubbel namnsdag, nämligen hans hustrus, systerdotters och dotters Elisabeths, samt att han skulle anse det som en stor gunst, ifall wi wille hedra dem med wår närwaro. Då wi gjorde inwändningar, yttrade han, ehuru med ett leende, att det war omöjligt att skaffa oss hästar förrän på eftermiddagen. Wi gåfwo derföre slutligen med oss och lofwade att spisa middag hos honom. Efter middagsmåltiden anwändes alla möjliga öfwertalningar för att förmå oss att bewista aftonens bal; men meningarne woro delade. Due förklarade sig genast färdig att stanna qwar, och äfwen Erman gick öfwer på hans sida, men Solomirsky och Kupffer röstade för afresa. Man skildes följaktligen åt, i det Due och Erman stannade qwar, medan wi andra foro wår wäg och samma afton anlände till Nischni Tagilsk. Wolkoff hade lofwat att skaffa Due och Erman åstad klockan 4 morgonen derpå och laga att de kommo så tidigt fram till Tagilsk — en sträcka af 5 mil — att de kunde wara oss följaktiga på en utflykt till platinagrufworna, som wi ämnade besöka. De anlände också werkligen följande dagens förmiddag, sedan de efter sin egen utsago haft utmärkt roligt, samt fått se en rysk nationaldans utföras af en af de unga damerna samt af en af savodens unga tjenstemän. Dansen war pantomimisk och föreställde ett frieri, hwarwid den unga flickan först wisar sig frånstötande och med handen gifwer älskaren tecken att gå sin wäg. Men då han efter många fruktlösa bemödanden sätter sig på sina höga hästar och spelar den likgiltige, ombytes rollerna till dess alltsammans slutar i en öm försoning. De båda meddansande woro härwid iklädda, hon en rysk bondflickas drägt och han den wanliga ryska kaftanen med skärp om lifwet. Genast ifrån dansen, hade wåra twå ungherrar, så warma de woro, kastat sig i wagnen och tillbragt en högst obehaglig, kall och sömnlös natt under resan, samt ledo nu begge af förkylning och hufwudwärk.

Fram emot middagen afreste wi från Tagilsk, utan att hafwa erhållit annat till frukost än en kopp te, till några en dryg half mil derifrån belägna platinagrufwor. Wi woro dugtigt hungriga, sågo ingenting som ersatte oss färden, fingo på återwägen ett otillräckligt kallt mål, som skulle räcka för hela dagen; och återkommo sent på aftonen till Tagilsk. Öfwerwäldigad af sömn hade Erman under sin nattliga färd tappat en dagbok, hwari alla hans observationer woro upptecknade. Detta upptäcktes först påföljande morgon, och han måste alldeles förtwiflad