och nästan gråtfärdig sätta sig i en wagn och resa tillbaka till Kuschwa, för att om möjligt få igen den, medan wi reste söderut till Newiansk, dit wi anlände klockan mellan 3 och 4 eftermiddagen och måste bedja att i hast få något att stilla hungern med. En riklig måltid framsattes genast med flere sorters winer, hwarwid munterhet och glädje kommo som från himlen öfwer en samling menniskor, hwilka öfwerensstämde sinsemellan, hwartill (skall jag säga till skam för wår djuriska natur?) icke litet bidrager, när man efter en dags hunger och en mödosam resa får sitt lekamliga tarf så rikligt tillfredsstäldt. En mild upprymdhet och glädje utgjöt sig öfwer sällskapet, så fort wi inträdde i den stora hwälfda gammaldags salen i denna gästwänliga savod; och den widmakthölls och lifwades af champagne och tokayer. Det är märkwärdigt, att man skall resa till Sibirien för att göra bekantskap med de finaste winer, men detta förklaras deraf, att den långa landtransporten af ända till 400 mil ej kan betala sig med andra än de finaste winerna. Inköpspriset är ett intet mot transportkostnaderna; följaktligen skulle det wara enfaldigt att taga dåliga winer. Man säger derföre här: ”Italien och södra Frankrike framalstra de fina winerna; Sibirien dricker dem.”
Egendomlig är också dessa privata bruksförwaltares ställning. I dag ega de att oinskränkt befalla öfwer flere tusen arbetare; millioner riksdaler gå årligen genom deras händer; de lefwa på en lysande fot, som en stor godsegare. I morgon tager deras herre från dem allt hwad de hafwa hopsparat, och sätter dem för skottkärran i bergwerken, ifall han blifwer missnöjd med dem; ty, liksom hwarje lifegen, äro de blott redskap i hans hand. Framförallt är det owant för oss att tänka oss lifegenskapen förenad med rikedom och kunskaper i en person. En bruksegare skickar en dylik ung lifegen, som wisar goda anlag, till England eller Frankrike, med befallning att studera kemi, fysik, mekaniska wetenskaper, o. s. w. Han anstränger sig, lär inom kort tid språket, afhör föreläsningar öfwer de särskilta honom förelagda wetenskaperna, så att professorerna förwåna sig öfwer hans framsteg och wänta att i en framtid wetenskaperna genom honom skola winna en betydlig tillwäxt. Långt derifrån. När han kommer hem, spänner egaren honom i arbetsselen, som ett annat lastdjur, hwilket han låtit konstmessigt inlära, och begagnar honom som de andra dragöken. Blifwer han under tiden missnöjd med honom, tager han de fina kläderna af honom och sätter honom bland det öfriga simpla arbetsfolket. En
