44
sådan man funno wi i hr. Swetzow wid Nischni-Tagilsk, till hwilken Erman hade rekommendationsbref från en af Berlins professorer, som kände hans wetenskapliga arbeten. Han talade franska som en infödd, hade i Paris utmärkt sig genom sina kemiska arbeten och war allmänt ansedd bland kemisterna. Han war klädd som en europeisk herreman, utan det långa ryska skägget; men Demidoff kunde, hwilken dag han wille, sätta honom att arbeta i grufworna eller sälja honom till en annan. Humboldt skall, berättas det, då han följande året besökte Tagilsk, när talet föll på Swetzow, hwars wetenskapliga rang och lifegenskap han kände till, hafwa utbrustit: ”Det skulle dock låta bra underligt, om man frågade: ’Hwem rår om Berzelius, Ørsted eller Arago?”[1]
IX.
Återfärd till Jekatharinenburg. — Ermans återkomst. — Ryskt imbad. — Polismästar Nitschajeff. — Stensliperi i Jekatharinenburg.
Sedan wi ätit middag i Newiansk satte wi oss i wagnarna och åkte hela natten för att till följande dagen hinna fram till Jekatharinenburg. Jag hade haft en högst obehaglig natt, och beslöt att detta skulle wara sista gången, som jag på ryskt wis skulle åka hela natten, så framt ej nödwändigheten gjorde det till en pligt. Framför allt är den följande dagen, hwilken man tror sig hafwa wunnit genom en dylik nattfärd, likafullt förlorad, då man går som en skugga med hufwudwärk och dåsighet. Man har dertill genomlefwat en pinsamt lång natt, i stället för att man, efter att hafwa sofwit om natten, kunde följande morgonen munter begifwa sig på färd och i fullt wälbefinnande nå målet på aftonen, med fulla krafter till att utföra sitt dagswerke.
Dagen derpå kom Erman åter, halfdöd af sömnlöshet, nattköld och wagnskakning. Förlusten af hans observationsbok, den tröttande ilresan, ensamheten i den obeqwäma wagnen, saknaden af den handräckning han hade i wårt sällskap, som för en dylik hjelplös menniska är dubbelt kännbar, hade haft en wälgörande werkan på honom. Han hade blifwit wänligare och
- ↑ Genom ett af nuwarande kejsaren, Alexander II, utfärdadt påbud af den 19 Febr. 1861, är lifegenskapen numera upphäfd, hwarigenom 20 millioner slafwar blifwit förwandlade till fria bönder.
