48
hwilken han på grund af uniformen och epåletterna ansåg för sällskapets hufwudperson. I Ryssland är det sed, att kyssa en andlig man på handen; han framräckte den derföre, men då Due icke iakttog denna höflighetsbetygelse, låtsade han ingenting derom, utan begynte att på ryska fråga om wi woro utlänningar, hwart wi ämnade oss, afsigten med wår resa, o. s. w. Bordet war rikt försedt med silfwerkärl, och middagen bestod af en mängd fina rätter samt alla slags winer, från rhenskt win och champagne till tokayer. Hustrun satt ej wid bordet, utan uppehöll sig i rummet nästintill, hwartill dörren stod öppen, och ombestyrde anrättningen. Under måltiden bortlade arkimandriten efter hand sitt gravitetiska allwar, i synnerhet då han, efter att hafwa druckit några glas win, hade blifwit temligen munter och språksam. Då samtalet på ryska gick temligen knaggligt, måste wi taga wår tillflykt till latinet, i hwilket språk wi woro mycket jemgoda, det will säga, ungefär lika klena. Arkimandriten åt blott fisk, bakwerk och frukter, medan wi andra spisade af minst 6 rätter lagad mat. Wärden war en ofantligt godlynt och beskedlig man, som fann sig särdeles ärad af wår, samt arkimandritens och läkarens närwaro, äfwensom af det bref, som han fått från kompaniets direktör och hwilket han förewisade wid bordet. Han uppförde sig för öfrigt som en förståndig och belefwad person, som man, om skägget warit borta, skulle emottagit i hwilket sällskap som helst. Wid afskedet följde wi wärdens och wärdinnans exempel, i det wi allesamman kysste arkimandriten på handen, hwilken jag måste tillstå war både ren och fin. Wärden och läkaren följde oss derefter till wår bostad och drucko te tillsammans med oss om aftonen.
Påföljande förmiddag begåfwo wi oss åter på wäg och anlände söndagen den 5:e Oktober till byn Juschakova, der wi besökte ett bondhus, hwarest bönder och bondflickor woro församlade till dans, hwilken wi hade lust att åse. Men sedan wi suttit litet blef Due utwisad af husets egare, emedan han hade en, ehuru otänd tobakspipa i munnen. I Sibirien gifwes det nämligen åtskilliga sekter, hwaraf en kallas Stari-weri (gammaltroende), som ibland andra besynnerligheter äfwen anse tobaksrökning som en djefwulens uppfinning. En sibirisk bondstuga är eljest ett fyrkantigt rum, hwarest längs utmed twå af wäggarna, litet lägre ifrån marken än en manshöjd, är anbragt ett sofloft, hwarpå den talrika familjen ligger om natten; och till och med om dagen krypa åtskilliga af dess medlemmar upp på detsamma, för att gifwa de öfriga mera plats på golfwet.
