Ingångsdörren är under detta loft, så att den inträdande måste gå hukad, till dess han kommer fram under loftet till det lilla fyrkantiga rummet, der han kan stå upprätt, och detta rum är högst 6 alnar i fyrkant. På denna lilla plats skulle dansen försiggå. Under loftet sutto flickorna i knä på hwarandra, på långa bänkar längs wäggen, och der stodo wäl 20 karlar och qwinnor som åskådare. Talgljus woro fastklämda i hörnen af sofloften; wi läto hemta en kanna bränwin, som utskänktes först åt karlarna och sedan åt flickorna. Hwar flicka sköt först med afwigsidan af handen twå gånger ifrån sig, men wid tredje anbudet drack hon raskt ur glaset. Dansen bestod i att alla flickorna jemte ett par af karlarna ställde sig i en ring och höllo hwarandra i händerna, och gingo omkring i den fyrkantiga platsen på golfwet utanför sofloftena, hwartill de sjöngo en bondwisa, wid hwars ena strof ringen swängde till wenster och wid den andra till höger[1]; ett par af karlarna i kretsen stampade derjemte wid åtskilliga delar af sången duktigt med fötterna, för att såmedelst gifwa mera lif åt dans och sång. De tillbjödo oss att leka med, men wi betackade oss. Slutligen fingo wi tag i ett par karlar, med hwar sin balalaika, ett instrument med 4 metallsträngar, som liknar wåra bönders nyckelharpa, hwilka spelade och sjöngo till dansen, hwarigenom den blef muntrare. Derpå begynte den egentliga dansen, som till följe af det knappa utrymmet blott kunde utföras af ett par åt gången. De dansande bytte oaflåtligt om plats, som ett slags rygg-mot-rygg; flickan gjorde några rörelser med sin näsduk, i hwars motsatta ändar hon höll med begge händerna, och rörde sig stilla utåt golfwet, medan karlen kastade benen än utåt och än inåt och stampade allt hwad han förmådde. Det war säkert ett mindre fullkomligt utförande af den wackra nationaldans, som i Kuschwa så mycket intagit mina unga reskamrater.
Följande dagen satte wi öfwer floden Tobol i sällskap med twå af danserskorna, och sågo slutligen den 7 Oktober Tobolsks 18 kyrkor, hwars många torn, gröna spiror och gyllne kupoler togo sig rätt bra ut. Sedan wi öfwerfarit floden Irtisch, hwilken strax inwid staden infaller i Tobol, anmälde wi hos oss stadens polismästare, som genast anwisade oss bostad och bjöd oss till middag hos sig påföljande dagen.
- ↑ Ungefär som i wår barnlek, hwarwid sjunges: ”Skära, skära hafra, hwem skall hafren binda?” o. s. w.
