Sida:Resa i Sibirien.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
51

i fullt raseri slagit honom i hufwudet med en winbutelj, hwarefter han låtit sätta den swårt sårade mannen i en släda och befallt att i den strängaste winterköld köra honom till hans bestämmelseort, med den påföljd, att den misshandlade dog under wägen. Då saken kom för rätta, och begge de anklagade woro rika, hade de genom mutor till rätten och domare wetat att gifwa den en sådan dager, att de säkerligen blifwit frikända, om icke kejsar Alexander misstänkt att allt ej gått rätt till och befallt en ny sträng undersökning, hwilken hade till påföljd, att de mistade rang och adelskap, blefwo förwiste till Tobolsk, och ålades att i stadens förnämsta kyrka tre gånger dagligen göra offentlig bot, hwilken bestod i att ett wisst antal gånger knäfalla för altaret, göra de brukliga korstecknen med tre fingrar framför pannan och bröstet, kyssa golfwet, widröra det med pannan och läsa wissa böner. Alabieff kunde ej förmå sin stolta rygg till dessa krökningar, och medan wi uppehöllo oss i Tobolsk, kom det befallning från synoden i Moskwa, att han skulle insättas i ett kloster, på det munkarne skulle kunna hafwa tillsyn öfwer hans botöfningar; men icke heller dertill wille han beqwäma sig. De familjer, som öppnat för honom sina hus, fingo af generalguvernören en allwarlig tillrättawisning. Då wi en gång talade om denna sak, sade Schatiloff till mig: ”Jag kan icke förstå, hwarföre min swåger icke will beqwäma sig till dessa bugningar; det är ju en helsosam motion, hwilken borde bekomma honom, som är en stark karl, särdeles wäl.” Han war en stor, kraftigt bygd karl, med ett par ögon, som en röfwarkapten, hwilket i synnerhet syntes en gång, då han för Due omtalade ett slagsmål, hwari han warit inwecklad, och hwarwid han sträckte högra armen med knuten näfwe upp i luften, och med ett fruktanswärdt ansigtsuttryck utbrast: ”Ni wet icke, herre, huru stark en ryss är!” Schatiloff besökte oss flere gånger och talade ledigt tyska, franska och engelska. En syster till Alabieff hade äfwen kommit till Tobolsk, för att wara hos brodern och swågern.

Söndagen den 26 September war enkekejsarinnan Maria Feodorownas födelsedag, och med anledning deraf war hela Tobolsk i rörelse; droschkor, kalescher, med herrar i uniform och med trekantiga hattar rullade genom gatorna; alla skyndade till generalguvernören, der också wi infunno oss, klockan 9 förmiddagen, för att gratulera. Derifrån begåfwo wi oss till domkyrkan (Soborr), der archieri (erkebiskopen) Ambrosius tjenstgjorde med en ofantlig ståt af guldbrokaderade prester, ljus och rökelsekar. Der höllos inga tal; ty hela gudstjensten består i ceremonier.