Sida:Resa i Sibirien.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

70

utan utpumpa genom den starka swettning, som de förorsaka, äfwen hwad som ligger innanför huden. Man ser derföre alltid rena händer, fötter och ansigten. Af ett för ett par år sedan erhållet bref från amiral Wrangel, med hwilken jag gjort bekantskap i Petersburg, finner jag, att detta oskyldighetstillstånd är så godt som förswunnet i Sibirien, sedan guldwaskningen börjat der. ”Auri sacra fames![1]

Den 28 December wid middagstiden lemnade wi Kolyvan, och hade under de närmast följande dagarna en mycket beswärlig resa, hwarunder wi, till följe af de ofantliga snömassorna, nödgades, utom flera förhästar, spänna 5 hästar i bredd för wagnen, af hwilka på ett håll den ena störtade. Skjutsbönderna skyndade genast fram, afskuro hästens ena öra, och då intet blod flöt, förklarade de den för förlorad, lossade den ur seldonen och släpade den några tiotal steg från landswägen ut i snön. Den hade knappt kullfallit och blifwit löst ur seldonen, förrän en korp redan swäfwade öfwer wagnen, och innan folket åter fått skjutsen i gång, satt roffågeln och hoppade på det ännu warma och knappt döda djuret. Detta framkallade en wemodig sinnesstämning hos mig. Stackars djur, tänkte jag, du har ärligt ansträngt dina yttersta krafter, för att befrämja ett företag, som du ej kände; så trofast sträfwar sällan en menniska efter ett mål, som hon likwäl ser och känner. Redan innan lifswärman lemnat dig, arbetar naturens upplösande hand på att utplåna hwarje spår af dig, så att aldrig någon mer skall tänka på, att du war till och hwarefter du sträfwade. Jag skall aldrig glömma dig, så länge jag ännu hyser deltagande för den sak, för hwilken du dog. Gifwe Gud, att detta wore det första och sista offer, som faller för denna sak! — Folket hade kört måttligt, och wi hade ej skyndat på dem; de förklarade också, att ingen kunde rå derför, och de togo sig ej heller synnerligt nära af saken. En dylik ung arbetsnyttig häst wärderades der till 10 r:dr. Wi betalade halfwa denna summa i skadeersättning, hwarmed egaren tycktes belåten. Följande dagen hände, att den främsta förlöparen för packwagnen snubblade, och den på densamma sittande förridaren, en 9 års gosse, störtade till marken och kom under de efterföljande hästarnas hofwar. Till en början tycktes han wara död; men efter en stund började han dock gifwa tecken till lif. Kölden war wid tillfället omkring 30 grader. Lyckligtwis kommo några bönder körande motsatta

  1. På swenska: ”Förbannade penninghunger!”