vackra zigenarögon.
— Och varför inte? sade Febus.
Vid detta svar, som Febus slängde fram helt likgiltigt, likt en sten, som man inte bryr sig om att se efter, var den faller ned, brast Colombe i skratt, vilket även var fallet med Diane, Amelotte och Fleur-de-Lys, under det att tårar samtidigt steg upp i den sistnämndas ögon,
Zigenarflickan, som slagit ned ögonen, då Colombe de Gaillefontaine talat, slog nu åter upp dem, strålande av glädje och stolthet och såg på Febus. I detta ögonblick var hon mycket vacker.
Den gamla damen, som åsåg hela denna scen, kände sig förargad, utan att veta varför.
— Heliga jungfru! utbrast hon plötsligt. Vad är det, som rör sig mellan mina fötter? O, det otäcka djuret!
Det var geten, som kommit och letat rätt på sin matmor och därvid fastnat med hornen i den ädla damens kjolar.
Utan att säga ett ord, frigjorde zigenerskan geten.
— O, titta på den lilla geten! Den har guldfötter! utropade Bérangère, dansande av förtjusning.
Zigenerskan hukade sig ned och tryckte ömt kinden mot getens huvud, liksom för att be den om förlåtelse, för att hon övergivit den på detta sätt.
Under tiden lutade Diane sig ned och viskade i Colombes öra:
— Min Gud, att jag inte kommit att tänka på det förr! Det är ju zigenerskan med geten. Det påstås, att hon är en häxa och att geten kan utföra riktiga underverk.
— Nåväl, svarade Colombe, i så fall är det nu getens tur att roa oss och att utföra ett underverk.
Diane och Colombe tilltalade ivrigt zigenerskan;
— Lilla vän, låt din get utföra ett underverk!
— Jag förstår inte vad ni menar, svarade danserskan.
— Jo, ett underverk, en trollkonst, korteligen: ett häxeri!
— Jag förstår inte, svarade hon. Så vände hon sig om mot geten, smekte den och sade:
-Djali! Djali!
I samma ögonblick lade Fleur-de-Lys märke till en liten broderad påse, som hängde ned från getens hals.
— Vad är det där? frågade hon zigenerskan.
Flickan såg på henne med sina stora ögon och svarade allvarligt:
— Det är min hemlighet.
— Jag skulle gärna vilja lära känna din hemlighet, tänkte Fleur-de-Lys.
Under tiden hade den ädla frun rest sig upp från sin stol och utropat i vredesmod:
— Hör på, zigenerska! Om varken du eller din get vill dansa för oss,
168
