Sålunda gav hon dessa fyra rader en prägel av yrande munterhet:
Un cofre de gran riqueza
Hallaron dentro un pilar,
Dentro, nuevas banderas
Con figuras de espantar.
Och vid det uttryck, som hon ögonblicket efteråt förlänade denna stans:
Alarabes de cavallo
Sin poderse menar,
Con espadas, y los cuellos,
Ballestas de buen echar.
kände Gringoire, hur han fick tårar i ögonen.
Och dock andades hennes sång framför allt glädje, och hon tycktes sjunga, liksom fåglarna, av sitt hjärtas renhet och lycka.
Zigenerskans sång hade upprört Gringoire, men på samma sätt som svanen upprör vattnet. Han lyssnade till den med hänförelse och glömska av allt. Sedan flera timmar tillbaka var detta det första ögonblick, då han inte kände sig lida.
Men detta ögonblick blev kort.
Samma kvinnoröst, som avbrutit zigenerskans dans, avbröt nu hennes sång.
— Vill du tiga, gräshoppa från helvetet? ropade den alltjämt från samma mörka vrå.
Den stackars gräshoppan tystnade med ens.
Gringoire höll händerna för öronen.
— O! utbrast han. Förbannade såg, som skär sönder lyran!
Emellertid mumlade även de andra åskådarna liksom han.
— Åt helvete med säckkvinnan! sade mer än en av dem. Och den osynliga gamla fridstörerskan hade måhända fått ångra sina utfall mot zigenerskan, om åskådarnas uppmärksamhet inte i samma ögonblick blivit riktad på narrpåvens procession, som efter att ha tågat fram genom gator och gränder nu strömmade ut på Grèvetorget med alla sina facklor och hela sitt larm och oväsen.
Denna procession, som våra läsare såg tåga ut från palatset, hade under vägen ordnat sig och rekryterats med alla tjuvar, skälmar, skojare och lösdrivare som fanns i Paris, så att den nu, när den anlände till Grèvetorget, erbjöd en högst aktningsbjudande anblick.
I spetsen marscherade Egypten. Hertigen av Egypten i spetsen, med sina grevar till fots och hållande hans tyglar och stigbyglar; efter dem egyptierna och egyptiskorna (zigenare och zigenerskor) huller om buller
52
