som vill ha den där liderliga sällen? Hallå, Colette la Charonne! Elisabeth Trovain! Simone Jodouyne! Marie Piédebou! Thonne la Longue! Bérarde Fanouel! Michelle Genaille! Claude Ronge-Oreille! Mathurine Girorou! Hallå! Isabeau la Thierrye! Kom och titta! En karl för intet! Vem vill ha honom?
Gringoire i sitt eländiga tillstånd var otvivelaktigt föga frestande. Kvinnorna tycktes vara måttligt lockade av anbudet.
— Nej Nej! Häng honom!
Tre stycken kom emellertid ut ur skaran och tog honom i närmare betraktande. En utav dem var en tjock flicka med fyrkantigt ansikte; Hon granskade noga filosofens eländiga kläder. Jackan var mycket sliten och hade flera hål än ett såll. Flickan gjorde en grimas.
— En gammal trasa, brummade hon. Så vände hon sig till Gringoire: Får jag titta på din rock.
— Den har jag förlorat, sade Gringoire.
— Din hatt?
— Den har man tagit ifrån mig.
— Dina skor?
— De har snart inte längre några sulor.
— Din börs?
— Ack, stammade Gringoire, jag har inte ett öre.
— Låt då hänga dig och var tacksam för det! svarade kvinnan och vände honom ryggen.
Den andra, gammal, svart, rynkig och så hemskt ful, att hon var som en fläck till och med i Mirakelgården, gick runtomkring Gringoire. Han nära nog darrade av fruktan för att hon skulle vilja ha honom. Men hon sade endast mellan tänderna:
— Han är alldeles för mager, och avlägsnade sig.
Den tredje var en ung flicka, ganska fräsch och inte alltför ful.
— Rädda mig, sade den stackars saten med sänkt röst. Hon betraktade honom ett ögonblick med medlidsam min, slog ned ögonen, plockade på sitt förkläde och stod där obeslutsam. Han följde med blicken alla hennes rörelser. Hon var hans sista stråle av hopp.
— Nej, sade till sist den unga flickan, nej! Guillaume Longuejoue skulle klå mig. Och hon drog åter in i hopen.
— Kamrat, sade Clopin, du har otur.
Så ställde han sig på tunnan och ropade högt, i det han till allas stora förtjusning härmade en auktionist:
— Vill ingen ha honom? Vill ingen ha honom? För första gången, för andra gången, för tredje gången! Så vände han sig om mot galgen, nickade och sade: Klubban faller.
Bellevigne de l'Étoile, Andry le Rouge och François Chante-Prune närmade sig Gringoire.
