Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
121

som att inhägna den, avmeja, hemföra och tröska den, rensa den från agnarna och förvara den.

Därpå behövde jag en kvarn för att mala min säd, en sikt för mjölet, jäst och salt för bakningen samt en ugn till att grädda brödet. Allt detta måste jag hjälpa mig förutan, såsom framdeles skall visa sig, och dock hade säden för mig ett oskattbart värde, och själva ägandet av den var mig en källa till rik tröst.

Bristen på alla nödvändiga verktyg gjorde mina arbeten mödosamma och tidsödande, såsom jag redan tillförne omtalat. Dock var detta något, som icke kunde hjälpas, och all den stund jag indelat min dag, så att vissa timmar voro anslagna åt dessa arbeten, blev tidsförlusten på det hela taget icke så kännbar. Dessutom hade jag beslutat att icke röra säden, förrän jag samlat ett större förråd därav, varför jag under de närmaste sex månaderna hade gott tillfälle att sätta mitt tålamod och min uppfinningsförmåga på prov i och för anskaffandet av de redskap, som erfordrades för ett lyckligt genomförande av alla de särskilda förrättningar, vilka voro förknippade med brödberedningen.

Till att börja med måste jag dock uppodla ett större åkerland, ty jag hade nu tillräckligt utsäde för att beså ett fält av vid pass fyrtio ars areal. Dessförinnan ägnade jag åtminstone en veckas arbete åt förfärdigandet av en ny spade, vilken dock blev en ganska ömklig pjäs — så tung och ohanterlig, att den gjorde arbetet dubbelt mödosamt. Härav lät jag mig emellertid icke nedslås, utan gick med friskt mod till verket.

Min åker bestod av tvenne flacka jordstycken, belägna i närheten av min bostad. Då de voro färdigberedda, besådde jag dem och omgav dem ofördröjligen med en stark gärdesgård, vars störar voro huggna av samma trädslag, vilket jag förut använt till mina palissader. Som dessa störar plägade slå rot och växa, beräknade jag att inom ett års tid hava en levande gärdesgård, som skulle kräva föga reparation. Till detta arbete åtgick icke mindre än tre månader, emedan en stor del av tiden föll inom rägnperioden, då jag icke kunde gå ut.

Medan rägnet sålunda fjättrade mig inomhus, var jag till fullo upptagen av göromål, som i det följande skola omtalas. Här vill jag en gång för alla nämna, att jag under mitt arbete plägade roa mig med att samspråka med min papegoja för att söka lära henne tala. Hon lärde sig även fort nog att uttala det namn jag givit henne, Poll, vilket hon med hög röst framsade; detta var det första ord jag sedan min ankomst till ön hört uttalas av någon annan än mig själv. Detta slags undervisning fick dock aldrig inkräkta på min arbetstid, den utgjorde snarare en förströelse under