204
Jag sökte även bibringa honom konsten att äta på civiliserat sätt. Sålunda räckte jag honom en lerskål med mjölk uti och visade honom, huru jag drack, varjämte jag gav honom bröd att doppa i mjölken, liksom jag själv gjorde. Han tog snabbt efter och lät förstå, att denna anrättning väl smakade honom.
Under natten vilade vi båda i grottan. Sedan den nya dagen ingått, tog jag Fredag med mig till min borg och gjorde begripligt för honom, att jag ämnade giva honom kläder, ty han var fulkomligt naken med undantag av ett slags gördel kring midjan. Över denna utsikt syntes han bliva mycket glad. Då vi gingo förbi det ställe, där han begravt sina båda fiender, utpekade han detsamma noga och visade mig de märken, han gjort för att återfinna det. Därpå tecknade han åt mig, att vi borde gräva upp liken igen och göra oss en smaklig måltid på dem. Jag visade mig mycket vredgad över detta förslag och lät honom förstå min djupa avsky därför, i det jag gjorde min av att vilja kräkas vid blotta tanken på någonting så vedervärdigt. Fredag mottog mina tillrättavisningar med största underdånighet, varefter vi skyndsamt avlägsnade oss från platsen. Vi gingo nu tillsammans upp på bärgstoppen för att se, om våra fiender ännu voro kvar. Genom kikaren varseblev jag tydligt platsen, där de firat sina orgier, men kunde icke upptäcka en skymt av vildarna. själva, ej heller deras kanoter. Det låg således i öppen dag, att de lämnat ön utan att bekymra sig om sina båda försvunna kamraters öde.
Med denna upptäckt lät jag mig emellertid icke nöja, utan beslöt att, sedan nu mitt mod återvänt och med det min nyfikenhet, i sällskap med Fredag begiva mig till platsen för vildarnas offerfest. Till detta ändamål satte jag svärdet i Fredags hand och gav honom den ena bössan, medan jag själv beväpnade mig med de båda andra. Fredag medförde dessutom en av de döde vildarnas bågar jämte pilar, i hanterandet av vilket vapen han ådagalade en synnerlig skicklighet.
Sålunda utrustade begåvo vi oss åstad till den ifrågavarande platsen, ty jag var fast besluten att vinna närmare underrättelser angående kannibaerna. Då vi anlände till stället, möttes våra ögon av en syn, som kom blodet att stelna i mina ådror; på Fredag däremot tycktes det fasansfulla skådespelet icke göra något intryck. Marken var betäckt med människoben och genomdränkt av blod; här och där lågo stympade lemmar och brända köttstycken, eller sådana som halvätna bortkastats — med ett ord, här funnos alla lämningar efter en sådan ohygglig festmåltid, som plägar följa på kannibalernas seger över en fientlig stam. Jag varseblev trenne huvuden, fem händer, tre eller fyra fötter samt en mängd andra likdelar.
Fredag underrättade mig genom tecken, att kannibalerna medfört inalles fyra fångar till festen; tre av dessa hade blivit uppätna, och den fjärde —
