218
sådan än jag. Likväl har jag anledning tro — och tackar Gud därför! — att vi voro lika botfärdiga och uppriktiga båda; att vi båda i lika mån undfått syndernas förlåtelse och den frid, som övergår allt förstånd. Vi hade här tillgång till Guds ord, likaväl som om vi varit i England, och hans Helige Ande kunde leda och undervisa oss lika fullt här som där. Då jag läste i den Heliga skrift med Fredag, vinnlade jag mig alltid om att, så vitt det var mig möjligt, förklara meningen av det lästa för honom, och han å sin sida gjorde mig — såsom jag redan anmärkt — genom sina många allvarliga, om ett skarpt förstånd vittnande frågor till en vida bättre skrifttolkare, än vad jag genom läsning blott för mig själv någonsin kunnat bliva. En annan erfarenhet från mitt ensliga liv kan jag icke underlåta att här omnämna. Vilken oändlig nåd och välsignelse är det icke för oss, att kunskapen om Gud och om försoningen genom Jesus Kristus blivit oss så klart meddelad i och genom den Heliga skrift! Denna kunskap och denna lära äro, enligt vad mitt exempel tydligt visar, så lätta att fatta, att ingen mänsklig lärare erfordras för att genom utläggning göra dem begripliga. Så vann jag genom blotta läsningen av Skriften den nödvändiga insikten om mitt tillstånd och om vad mitt högre väl krävde, och jag fick icke blott insikten därom utan även kraft till att omedelbart gripa mig an med det stora verket, som kallas ånger och bättring från synden. Samma klara läror voro även tillräckliga att upplysa denne okunnige, i det hedniska mörkret försjunkne vilde och omskapa honom till en kristen, sådan, att jag i hela mitt liv endast mött få hans jämlikar.
Vad beträffar alla dessa tallösa stridigheter, meningsbyten, hårklyverier och spetsfundigheter rörande sekter, dogmer och kyrkliga ceremonier, vilka under tidernas lopp varit förknippade med religionens framträdande i världen, så bekymrade allt detta oss föga. De voro i själva verket fullkomligt gagnlösa för oss, och de äro det även, efter allt vad jag kän se, för hela den övriga mänskligheten. Vi hade i Guds ord en säker vägvisare till himmelen, och oss fattades ingalunda vinkar till dess rätta förstående, blott vi allvarligt strävade att i allt lyda Guds bud och i ödmjukhet öppna våra hjärtan för hans Helige Andes nådeverkningar.
Men låt mig nu återgå till min berättelse och framställa de olika händelserna i tur och ordning!
När Fredag och jag blevo mera förtroligt bekanta med varandra, vilket inträffade vid den tid, då han kunde uppfatta nästan allt, vad jag sade, och själv tala till mig på flytande, ehuru något bruten engelska, berättade jag för honom hela min historia, eller åtminstone så mycket därav, som i denna bok är skildrat. Jag omtalade för honom min ankomst till denna ö, mitt levnadssätt i början av min vistelse här samt huru länge jag varit här. Därjämte invigde jag honom i skjutkonstens hemlighet och förklarade
