Den här sidan har korrekturlästs
321
än att gå en långsam hungersdöd till mötes. Huru hade icke denna tanke uppfyllt mig med en isande fasa!
Under det styrmannen berättade för mig om alla de vedervärdigheter, de haft att genomgå ombord på det väderdrivna fartyget, kunde jag icke taga mina tankar från de tre passagerarna, vilka enligt hans utsago skulle finnas i stora kajutan. Efter allt att döma hade dessa blivit lämnade helt och hållet åt sig själva, enär sjömännen varit alltför upptagna av sina egna bekymmer för att bry sig om dem. Jag fruktade därför, att de redan förgåtts av hunger, och att vi endast skulle finna deras lik i kajutan.
Robinson Crusoe. 21