337
för framtiden oskadliggjorda. Ty allt ifrån den dagen andades de endast hot och hämnd, vilket de jämt och ständigt på tusen olika sätt lade i dagen.
Men jag vill icke överlasta min berättelse med att omtala alla de skurkstreck, som dessa uslingar gjorde sig skyldiga till; huru de trampade ned säden på de båda männens åkrar, sköto deras tama getter och förövade mångfaldiga andra nidingsdåd av liknande beskaffenhet. Allt nog, de båda förföljda männen bragtes slutligen härav till en sådan förtvivlan, att de beslöto att vid första lägliga tillfälle möta sina tre plågoandar i öppen kamp.
I denna avsikt begåvo de sig tidigt en morgon till borgen, såsom de fortfarande kallade min gamla bostad, i vilken spanjorerna och de tre skurkarna vid denna tid bodde tillsammans. Här ämnade de uppgöra sin räkning med de senare, och spanjorerna skulle övervara striden såsom åskådare för att tillse, att allt ginge rätt till. Vid framkomsten ropade de engelsmännen vid namn, och då en spanjor svarade, sade de sig vilja tala med sina landsmän.
Nu hände sig, att dagen förut tvenne av spanjorerna i skogen mött den ene av de båda engelsmännen, vilka jag till skillnad från deras skurkaktiga landsmän vill kalla de hederlige männen. Denne gav spanjoren en dyster skildring av den barbariska förföljelse, för vilken han och hans kamrater voro utsatta
Robinson Crusoe. 22
