342
villkor måste även I lova att icke använda våld emot dem utom till självförsvar.
De båda engelsmännen gingo högst ogärna in härpå, men spanjorerna förklarade sig angelägna att förekomma blodsutgjutelse och voro förvissade om, att saken skulle kunna avgöras i godo till allmän belåtenhet.
— Vår koloni är ju så liten, sade de; här är gott rum för oss alla, och det vore i sanning beklagligt, om vi icke skulle kunna leva i frid med varandra. Engelsmännen gåvo sig slutligen till tåls, och alldenstund deras egen bostad var förstörd, stannade de några dagar hos spanjorerna i avvaktan på sakens vidare utveckling.
Efter vid pass fem dagars förlopp återkommo de tre lösdrivarna, trötta och utsvultna. Under tiden hade de huvudsakligen livnärt sig av sköldpaddsägg. Koloniens styresman, den av mig räddade spanjoren, var jämte två av sina män på väg ned till havsstranden, då han sammanträffade med de tre karlarne. Deras sätt hade undergått en i ögonen fallande förändring, ty de uppträdde i högsta grad fogligt och ödmjukt, bedjande att av gunst och nåd åter bliva upptagna i kolonien.
Spanjoren åhörde vänligt, men med lugn värdighet deras andragande, varefter han avgav följande svar:
— Det gläder mig hjärtligt att se, huru mycket I förändrat er till er fördel; men alldenstund I handlat så onaturligt mot edra landsmän och så grovt förorättat oss, kan jag ingenting besluta i saken, innan jag rådgjort med alla de övriga. Jag skall emellertid genast gå och tala med dem, och inom en halvtimma skolen I få veta deras beslut.
Härmed förklarade de sig nöjda, men bådo bevekande att få litet mat, medan de väntade, ty de voro hårt ansatta av hunger. Spanjoren lät därföre giva dem några skeppsskorpor och ett stort stycke getkött, vilket allt de med strykande aptit förtärde.
Efter en halvtimmas överläggning inkallades brottslingarna att stå till ansvar för sina dåd. Deras båda landsmän anklagade dem för att hava förstört all deras egendom och hava sökt bringa dem själva om livet, vilket de icke kunde förneka, enär de förut öppet uttalat detta såsom varande deras avsikt. Spanjorerna uppträdde som skiljedomare emellan dem, och liksom de förut tagit löfte av de båda engelsmännen att icke tillfoga sina tre landsmän någon skada, så länge dessa voro obeväpnade och värnlösa, så förmådde de även nu de tre brottslingarna att återuppbygga de av dem nedrivna husen; att uppsätta nya gärdesgårdar i de förstördas ställe; att plantera nya träd och återställa åkrarne i samma skick som förut; — med ett ord, att så vitt möjligt gottgöra den skada de åstadkommit. Detta var deras dom och villkoret för deras återupptagande i kolonien.
De tre männen funno för gott att underkasta sig dessa villkor, och som
