352
yxor och spadar, med undantag av den sist anlände engelsmannen, vilken var beväpnad med en av mina gamla rostiga sablar. Med denna högg han nu in på spanjorerna och sårade dem båda. Detta handgemäng bragte hela kolonien i uppror; snart hade de övriga infunnit sig på stridsplatsen, och inom en handvändning voro engelsmännen tillfångatagna och bundna.
Nu blev frågan hur man skulle behandla de tre orostiftarne, vilka så ofta genom sitt vildsinta väsen stört koloniens lugn. Spanjorerna voro riktigt utledsna vid de lata, grälsjuka, oförbätterliga kanaljerna, som icke skydde något brott och för vilka ingen gick säker. De voro med ett ord i högsta grad farliga, och att leva tillsammans med dem blev i längden outhärdligt.
Den spanske guvernören sade dem, att om de varit hans landsmän skulle han utan betänkande genast låta hänga dem, ty lag och samfundsordning fordrade, att de medlemmar, som visade sig farliga för samhället, skulle utstötas därutur.
— Men, tillade han, eftersom I ären engelsmän, och vi alla hava en engelsmans godhet och ädelmod att tacka för vår räddning, vill jag behandla er med all möjlig mildhet. Jag överlämnar därför åt edra båda här närvarande landsmän att fälla domen över er.
Härvid reste sig den ene av de två engelsmännen och yttrade:
— Vi anhålla att bliva befrade från detta svåra uppdrag, ty efter allt vad jag kan se, skulle vi bliva nödsakade att döma dem till galgen.
