Han skar med en högtidlig min av kanten — hans favorit — och åt upp den under djupaste allvar. Därpå torkade han sig om munnen, strök tillbaka Rosas hår och kysste henne på pannan, i det han hjärtligt sade:
— Min kära flicka, detta kallar jag ett fullkomligt bröd, och du är en heder för din lärarinna.
— Tant Clara säger att jag fördärvar mina händer, men det bryr jag mig inte om, ty jag har haft sådana roliga stunder tillsammans med tant Plenty, och jag tror, att hon haft lika mycket nöje därav som jag. Det är bara en sak, som bekymrar mig, onkel, och därom vill jag gärna fråga dig till råds, sade Rosa, då de promenerade fram och tillbaka i salen i skymningen.
— Ännu flera små förtroenden? Ja, dem tycker jag så mycket om att få höra, fram med dem därför, Rosen min.
— Jo, ser du onkel, jag tror att tant Peace också skulle vilja göra något för mig, och nu har jag tänkt ut, vad det skulle kunna bli. Stackars tant Peace kan ju ej röra sig och gå omkring som tant Plenty, och vi ha varit så sysselsatta på den senaste tiden, att jag är rädd hon känt sig mycket ensam och övergiven. Jag har därför tänkt be att få börja taga lektioner av henne. Hon är så skicklig i handarbeten, och det är ju också en mycket nyttig sak, och jag bör väl bli en skicklig sömmerska lika så väl som hushållerska, inte sant?
— Gud välsigne dig, barnet mitt, för ditt goda hjärta. Jag tänkte just därpå häromdagen, då tant Peace sade, att hon ser dig så sällan nu för tiden, emedan du alltid är så sysselsatt. Jag ämnade just tala med dig därom, men så tyckte jag, att du redan hade så många järn i elden. Vad det skall glädja den goda gumman att få lära dig alla sina fina handarbeten, i synnerhet knapphål, ty det har jag hört sägas att de unga damerna just ej bruka vara så skickliga i. Lär dig därför, du, att sy knapphål riktigt väl, du skall gärna få sy alla mina kläder fulla därmed, om du behöver något att öva dig på. Det skall inte genera mig att ha hur många som helst.
Rosa skrattade åt detta tillbud samt lovade att ägna sig åt denna viktiga bransch, men förklarade därjämte, att hon nästan tyckte sig svagast i strumpstoppning. Onkel Alec föreslog då, att han skulle förse henne med strumpor, så trasiga som hon möjligen kunde önska sig dem, samt att han ofördröjligen skulle köpa nya, på vilka hon, såsom en angenäm början, kunde få träda hälarna.
