Därpå gingo de upp till tant Peace för att formligen framställa sin anhållan. Den milda och välvilliga tanten var utom sig av glädje och blev helt upplivad av den munterhet, som rådde medan de nystade garn, sökte ut stoppnålar och gjorde i ordning en liten korg för hennes elevs stoppattiralj.
Mycket upptagna och mycket lyckliga voro Rosas dagar nu. Om morgnarna gick hon omkring i hela huset med tant Plenty och såg till linneskåp och förvaringsrum, vindar och källare, för att taga reda på att allt stod rätt till, saltade och syltade och bakade samt lärde sålunda på det gamla goda viset att sköta ett hushåll.
På eftermiddagen, sedan hon gjort en promenad till fots eller i vagn med onkel Alec, satt hon uppe hos tant Peace och arbetade flitigt med nålen, under det tant Plenty, som börjat få svaga ögon, stickade och pratade med rask fart och berättade mången intressant tilldragelse från flydda tider, tills de alla tre ömsom skrattade och gräto.
SEXTONDE KAPITLET.
Överenskommelsen.
Det var en regnig söndagseftermiddag, och fyra av gossarna bjödo till på bästa sätt att fördriva tiden i »bibbelteket», såsom Jamie kallade det rum hos hans mor, som var ett tillhåll för böcker och pojkar.
Will och Geordie lågo utsträckta på soffan, fördjupade i några historier om hamnbusar och galgfåglar, vilken lektyr då för tiden var så på modet.
Archie låg tillbakalutad i en länstol, omgiven av tidningar; Charlie stod i en engelsmans favoritställning på mattan framför eldstaden, och — det är bedrövligt att nödgas säga det — de rökte båda cigarr.
— Det ser verkligen ut, som om den här dagen aldrig skulle ta slut, sade prinsen med en gäspning så att hans mun var nära att gå ur led.
— Läs och odla din själ, min son, svarade Archie och blickade helt högtidligt upp över tidningen, bakom vilken han nyss tagit sig en liten lur.
