— Ävenledes! svarade Phebe med så mycken hjärtlighet, att det gjorde en gott att höra henne.
— Tag nu hit strumporna, så att vi strax få veta, vad vi fått, sade Rosa, och satte sig i ordning bland kuddarna med ett ivrigt barns hela nyfikenhet.
Ett par långa, knöliga strumpor lades nu på täcket, och deras innehåll undersöktes med förtjusning av de båda flickorna, ehuru var och en av dem väl kände till varenda sak, som den andras strumpa innehöll.
Vad de fingo kan just göra oss detsamma. Men nog voro de utan tvivel utomordentligt belåtna, ty Rosa ropade, sedan hon noga betraktat allt, med ögonen strålande av glädje och tacksamhet:
— Minsann tror jag inte, att jag fått varenda sak på jorden, som jag önskar! Och Phebe svarade, med en leende blick på alla de skatter hon hade i sitt knä: — Ja, jag har då aldrig i mina dar haft en sådan jul, sedan jag född vart!
Därpå tillade hon med en viktig min:
— Önska ändå något mera, miss Rosa, ty jag vet två presenter till, som stå utanför dörren för er räkning.
— O, jag blir ju riktigt överhopad med skänker! utropade Rosa med livlighet. Jag brukade förr alltid önska ett par glasskor sådana som Cendrillons, men då jag ej kan få ett par sådana, vet jag verkligen inte vad jag skall önska.
Phebe klappade händerna, sprang upp ifrån sängkanten, där hon suttit, och gick fram till dörren muntert yttrande:
— Ja, den ena presenten är verkligen för edra fötter. Men jag vet inte vad ni skall säga om den andra. — Jag tycker att den är förtjusande.
Detta tyckte också Rosa, när hon fick se ett par glänsande skridskor och en vacker, elegant kälke.
— Detta är från onkel Alec, det är jag säker på. Ty när jag nu ser det, kommer jag ihåg, att jag en gång nämnde, att jag gärna skulle vilja lära åka kälke och skridsko, Ack, så vackert! Och se så bra skridskorna passal! sade Rosa efter att ha satt sig på den nya kälken och provat en skridsko på sin lilla bara fot. Phebe stod bredvid och beundrade den vackra tavlan.
— Nu få vi lov att klä på oss fort, ty det är mycket att göra i dag, och jag vill gärna stöka undan därmed i tid för att sedan hinna prova min kälke före middagen.
— Bevare oss väl, jag borde för länge sen ha dammat i förma-
