nöjd med denna framgång vederkvickte hon sig med att åka några varv på »Amasonen», såsom hennes släde blivit kallad.
— Ack, dessa olycksbådande rosor på kinderna! Vad jag lider av att se dem! jämrade tant Myra med sin profeterande stämma, då Rosa kom ned till middagen med kinder nästan lika röda som bären på järnekskvistarna, vilka prydde väggen, och lockarna så släta och väl ordnade, som Phebes omsorgsfulla händer kunnat få dem.
— Det gläder mig, att Alec tillåter den stackars flickan att göra sig vacker, oaktat alla hans befängda idéer, inföll tant Clara, som kände sig obeskrivligt tillfredsställd av den omständigheten, att Rosa hade tre garneringar på sin blåa sidenklänning.
— Det är ett mycket intelligent barn, och hon har sitt eget lilla sätt för sig, som dock behagar mig mycket, anmärkte tant Jane med ovanlig vänlighet. Rosa hade nämligen just räckt Mac en skärm för att skydda hans ögon mot det starka ljusskenet.
Om jag hade en sådan dotter att visa min Jem när han kommer hem, så skulle jag vara både stolt och lycklig, tänkte tant Jessie, men förebrådde sig ögonblicket därefter sin otacksamhet att ej vara fullkomligt nöjd, då hon var begåvad med fyra så präktiga pojkar.
Var och en vet vad en julmiddag är; det lönar därför ej mödan att beskriva den, utan skynda vi i stället att berätta, vad som hände vid slutet därav. Det dröjde så länge innan slutet kom, att gasen var tänd långt innan desserten var förbi, ty en snöstorm hade uppstått och mörkret inbröt snart. Men detta gjorde det blott så mycket trevligare i de varma, ljusa rummen, uppfyllda av glada människor. Alla voro muntra, men Archie tycktes i synnerhet vara i en särdeles livad sinnesstämning — ja, så livad, att Charlie anförtrodde Rosa, det han fruktade att chefen hade för flitigt anlitat vinkarafferna.
Rosa förklarade helt förargad denna beskyllning för falsk, ty när skålar druckos på det gamla goda viset, vilket behagade de äldre, hade hon märkt, att tant Jessies gossar fyllde sina glas med vatten; och hon hade gjort likaså, trots prinsens skämt och anmärkningar.
Men Archie var verkligen ovanligt livad; och då någon påminde om, att det var onkel Jems bröllopsdag, och önskade att han vore närvarande och kunde hålla ett tal — då överraskade hans äldste son familjen därmed, att han försökte göra det i faderns ställe.
