Sida:Rosa eller De åtta kusinerna 1922.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

kyssa honom; och vad onkel Jem angår, så måtte han ha trott, att hela rummet var en skog av mistel. Onkel Alec bröt av en bit av kvisten, lade den på tant Peaces mössa och kysste henne sedan ömt. Detta lilla skämt tycktes särdeles behaga henne, ty hon tyckte om att få sin del av den allmänna munterheten, och Alec var dessutom hennes favorit bland brorsönerna.

Endast Charlie lyckades ej fånga sitt skygga villebråd, och ju oftare hon undkom honom, desto fastare var hans beslut att snärja henne i sina nät. När all hans list kommit till korta, återstod honom intet annat än att övertala Archie att föreslå en pantlek.

Jag förstår allt vad du har i sinnet, herr Lurifax, tänkte Rosa och var så noga på sin vakt, att ej en enda av hela denna hög panter, som inom kort insamlades, tillhörde henne.

— Låt oss nu lösa in panterna och leka något annat, sade Will, som var helt okunnig om alla de sluga ränker, som smiddes överallt omkring honom.

— Ja, bara ett varv till, så ska vi göra det, sade prinsen, som hade lagt en ny snara.

Just som frågan kom till Rosa, hördes Jamie därute i salen skrika alldeles förtvivlat:

— O, kom hit ut, skynda, skynda — Rosa rusade upp, glömde frågan och blev, när hon åter kom in, hälsad med ett allmänt rop: »Pant, pant!» vari även den lille förrädaren instämde.

Nu har jag henne då äntligen, tänkte den unge skälmen och gladde sig åt sitt knep.

Nu är jag förlorad, tänkte Rosa då hon lämnade sin nåldyna i pant, med en sträng och trotsig min, som skulle ha skrämt vem som helst utom den oförskräckte prinsen. Vi måste dock tillstå att den kom även honom att tänka sig för två gånger och besluta »att släppa Rosa för gott pris», då hon hade-varit så klok och hållit sig undan så länge.

— Se här en vacker pant! Vad skall den göra, som den igenkänner? frågade Steve och höll nåldynan över huvudet på Charlie som nödvändigt ville vara domare och gömt den till sist.

— Hm, ja, ägaren skall föra gamle Mac fram under misteln och där kyssa honom helt beskedligt. Vad han skall bli rasande! Och den otäcke pojken skrattade av hjärtans lust åt den brydsamma belägenhet, vari han försatt två oskyldiga varelser.

Det uppstod en djup tystnad i det hörn av rummet, där ungdo-