studier i stället för att skynda emot sin gamle onkel, som inte kunde stå ut en minut längre henne förutan?
— O, onkel, vad jag är glad, och vad jag är ledsen! Varför lät du oss inte veta, vid vilken tid du skulle vara här, eller ropade på mig i samma ögonblick du kom? Jag har ju längtat så mycket efter dig hela tiden och nu är jag så lycklig att ha dig här igen, att jag vore i stånd att krama ihjäl ditt gamla kära lockiga huvud! ropade Rosa, lät boken med en duns falla i golvet och sprang själv upp med ett skutt, som förde henne rakt i onkel Alecs armar, där hon kvarhölls i en omfamning, sådan en man endast giver den käraste varelse han äger i världen.
— Har du haft det trevligt, onkel? Lyckades du rädda den stackars frun? Är du inte glad att vara hemma igen hos din flicka, som längtar att få plåga dig som vanligt?
Sedan doktorn jakande besvarat alla dessa frågor, tillade han:
— Men tala nu om för mig vad du haft för dig, lilla synderska? Tant Plenty säger, att du vill rådfråga mig angående något nytt och märkvärdigt företag, som du vågat sätta i verket under min frånvaro.
— Hon talade väl inte om det, onkel?
— Inte ett ord har hon sagt därom, mer än att du undrade litet hur jag skulle upptaga saken, och att du därför själv ville göra din bekännelse och avväpna mig, som du vanligen försöker göra, ehuru det sällan lyckas dig. Se så, ja! Ut med det nu och bered dig på det värsta.
Och nu berättade Rosa, på sitt allvarliga, intagande sätt, hur hon börjat giva Phebe undervisning. Hon talade mycket om sin elevs törst efter vetande, och vilket nöje det gjorde henne själv att kunna hjälpa henne litet.
— Du lilla sluga snärta! Det är således på detta vis du vill lura mig, eller hur? Detta kallas inte att studera, kan jag förmoda?
— Nej, sir, det kallas att undervisa, och jag försäkrar dig, att jag tycker mycket mera om det, än om jag fick något riktigt roligt blott för mig själv. För övrigt vet du, onkel, att jag har lovat att vara en syster för henne, och då måste jag naturligtvis hålla mitt löfte, svarade Rosa och såg både orolig och beslutsam ut, där hon stod och väntade på sin dom.
Men hennes sak var redan vunnen, ty hon hade på ett så gripande sätt beskrivit den gamla griffeltavelbiten och gråpappersskrivboken, att det gjorde ett djupt intryck på hennes förträffliga
