gång du söker gagna de sju pojkarna, gagnar och förbättrar du helt omedvetet dig själv, sade doktor Alec, som stannade på sin promenad och log emot henne med en gillande nick.
Rosa hade slagit sig ned i en bekväm stol för att vila ut efter ett par timmars livlig bollkastning och krocketspel i stället för springlekar, vilka stormen hindrade.
— Gör jag det? Det gläder mig att höra. Men vet du, onkel, jag är rent av tvungen att taga vara på gossarna, ty de komma till mig med alla sina bekymmer och fråga mig om råd, och det tycker jag så mycket om. Det är bara litet svårt ibland att veta vad jag bör göra, och därför tänker jag rådgöra med dig i hemlighet och sedan överraska dem med min stora vishet.
— Det är mycket riktigt, min vän. Nå, vad är ditt första bryderi? Ty jag ser, att du har något på ditt sinne, kom därför och tala om det för din onkel.
Rosa lade sin arm i hans och berättade, under det att de sålunda promenerade av och an, allt vad som oroade henne angående Charlie, och frågade, vad hon kunde göra för att återfå honom på den rätta vägen och vara en verklig syster för honom.
— Skulle du kunna besluta dig för att flytta till tant Clara på en månad? frågade doktorn, när hon slutat sin berättelse.
— Ja, nog kunde jag det; fast inte tycker jag, att det skulle bli roligt. Menar du verkligen, att jag borde göra det?
— Ja, om du ville det, vore nog detta det bästa botemedlet för Charlie.
— Menar du onkel, att om jag är där och försöker att göra det trevligt för honom, så håller han sig hemma och undgår därigenom att råka i dåligt sällskap?
— Ja, just det menar jag.
— Men kan jag göra det trevligt för honom? Han skulle förstås komma att sakna gossarna.
— Det är ingen fara, att han skall behöva sakna dem, ty de svärma ju kring dig som bin kring sin drottning. Har du inte kommit underfund med det?
Så blev det beslutat, och utan att det ordades mycket om den verkliga orsaken till Rosas besök, flyttade hon till tant Clara. Hon visste dock med sig själv, att hon hade ett värv att utföra, och brann av längtan att väl fylla sin uppgift.
Doktor Alec hade rätt i vad han sade om bina, ty gossarna följde troget sin drottning och överraskade tant Clara med sina täta besök,
