i det de kommo snart sagt både morgnar, middagar och aftnar. Charlie var en mycket uppmärksam värd och försökte att bevisa sin tacksamhet genom att vara så snäll och vänlig som möjligt mot »sin lilla syster», ty han anade orsaken till hennes besök, och hans hjärta rördes av hennes okonstlade försök att »hjälpa honom att bli en bra karl».
Rosa längtade ofta tillbaka till det gamla huset med de enklare nöjen och nyttigare sysselsättningar det hade att bjuda på, men då hon, trots Phebes invändningar, fått i sitt sinne, att »flickor verkligen voro till för att taga reda på gossar», fann hennes lilla moderliga hjärta dock mycken glädje i de nya plikter hon ålagt sig.
Det var vackert att se den milda, allvarliga flickan ibland hela denna flock av pojkar, bemödande sig att förstå, hjälpa och roa dem, med så mycket tålamod och så mycken ömhet, att hon helt oförmärkt utförde månget litet snilleverk.
Det mindre fina i språket och sättet, vårdslösheten i seder och bruk försvunno alldeles genom hennes närvaro, och de manliga dygder, som spirade upp, uppmuntrade av hennes oförställda beundran som de alla satte mera värde på än de ville tillstå. Rosa, å sin sida, försökte att själv tillägna sig de goda egenskaper, hon beundrade hos kusinerna; hon bemödade sig att lägga bort sin kvinnliga fåfänga och räddhåga, att vara stark och rättvis, öppen och modig såväl som blygsam, god och skön.
Detta experiment lyckades så väl, att, när månaden var förbi, Mac och Steve bådo, att de nu i sin tur skulle få ett besök av Rosa, och hon antog bjudningen och tänkte, att det skulle bli roligt att få höra den buttra tant Jane säga, såsom tant Clara sade, när de skildes åt: — Jag önskar, att jag finge ha dig hos mig hela mitt liv, min kära flicka.
När Mac och Steve fått rå om henne en månad, var det Archie & Comp., som förde henne till sitt hem för att där tillbringa några veckor, och där kände hon sig så lycklig, att hon nästan skulle ha velat stanna där för alltid, om hon blott fått ha onkel Alec med sig.
Sålunda förflöt vintern med snabb fart, och innan Rosa ännu hunnit komma sig riktigt i ordning i hemmet igen, var redan maj månad inne. Hon fick nu namnet »månadsrosen», emedan hon tillbragt en månad hos var och en av sina tanter och kvarlämnat ett så ljuvligt minne av den doft och glädje hon skänkt, att alla önskade familjeblomman tillbaka igen.
Doktor Alec gladde sig mycket över att ha återfått sin skatt;
