— Jag medger gärna, att vad hälsan beträffar, har experimentet lyckats, anmärkte nådigt tant Jane, som ej kunde glömma Rosas godhet emot hennes Mac.
— Det medger även jag, och jag går ännu längre, ty jag tror verkligen, att Alecs metod har gjort underverk med flickan. Hon blir en skönhet om ett par år, inföll tant Clara, i vars tanke detta var det bästa vitsord, som kunde givas.
— Jag trodde alltid att han skulle lyckas, och det gläder mig så innerligen, att ni alla erkänna det, ty han har mera heder därav, än ni kunna ana, och förtjänar större bifall, än han någonsin kommer att få, utropade tant Jessie och klappade händerna av förtjusning, så att Jamies lilla röda strumpa svajade i luften som en segerfana.
Doktor Alec gjorde en sirlig bugning för dem alla och såg särdeles belåten ut. Därpå yttrade han mycket allvarsamt:
— Jag tackar er. Men nu är frågan: skall jag fortfara? ty detta är endast en början. Ingen av er kan ana vilka svårigheter jag haft att bekämpa, vilka misstag jag har begått, huru jag måst studera mig in i saken, och vilken oro jag ofta känt. Syster Myra bar rätt i en sak — Rosa är en liten svag varelse, som hastigt blomstrar upp i solskenet och lika hastigt tynar av i skuggan. Hon har intet särskilt ont, men hon har ärvt sin mors känsliga natur och fordrar den klokaste och ömmaste behandling för att ej den lilla verksamma själen må fördärva den fint organiserade lilla kroppen. Jag tror, att jag har funnit det rätta behandlingssättet, och om ni vilja bistå mig, hoppas jag, att det skall lyckas oss att göra henne till en god och ädel kvinna, som skall bli en stolthet och en tröst för oss alla.
Här stannade doktor Alec och hämtade andan, ty han hade talat med djupt allvar, och hans röst blev litet hes vid de sista orden. Ett allmänt sorl från damerna tycktes uppmuntra honom, och han fortfor med ett förbindligt leende, ty han försökte med slughet att vinna dem på sin sida, på det att de måtte rösta för honom, när tiden var inne:
— Nu ämnar jag inte handla med själviskhet eller efter godtycke, därför att jag är flickans förmyndare utan jag tänker lämna henne frihet att själv välja. Vi vilja ju alla gärna ha henne, och om hon hellre skulle vilja välja sitt hem hos någon av er, så vill jag naturligtvis ej hindra det. Jag understödde ju själv hennes besök hos er i vintras, på det hon skulle få se, vad var och en av oss hade
