— Nå, vad är det denna gång då? frågade Rosa och lade ner arbetet i sin sykorg, utan ett ord eller en min av missnöje.
— Salt vatten.
— Hur skall jag ta det?
— Sätt på dig den nya dräkten, som miss Hemming skickade hem i går, och kom sedan ned till stranden, så skall jag visa dig det.
— Ja, onkel, svarade Rosa undergivet och tillade för sig själv med en rysning, i det hon avlägsnade sig: Det är för tidigt att bada, så jag kan väl förstå, att det har något att göra med en otäck båt.
Hon gick och satte på sig den nya dräkten av blå flanell, vackert garnerad med vitt, och en liten sjömanshatt med långa hängande band, och detta avhöll hennes tankar från den stora förestående prövningen, tills en gäll vissling påminde henne, att hennes onkel väntade. Då kilade hon i väg och sprang genom trädgården, utför den sandade gången och ned till stranden, där hon fann onkel Alec sysselsatt med att göra i ordning en liten röd och vit båt, som låg och vaggade för vinden.
— Det var en liten söt båt, och lilla »Älvan» är ett vackert namn, sade hon, försökande att dölja hur rädd hon var.
— Det är din båt. Gå därför och sätt dig vid styret och lär dig styra, tills du blir färdig att lära dig ro.
— Vagga alla båtar så där? frågade hon, dröjande som om hon måste knyta sina hattband litet bättre.
— Ja, det skall du tro, de kastas omkring som nötskal, när det stormar det ringaste, sade onkeln, som ej hade en aning om den inre kamp hon genomgick.
— Stormar det i dag?
— Inte mycket! Det går en och annan by österut, men det har ingen fara, så länge inte vinden vänder sig. Kom nu.
— Kan du simma, onkel? frågade Rosa, gripande om hans arm, då han tog hennes hand för att föra henne i båten.
— Som en fisk. Nå, hur går det?
— Å, snälla onkel, håll mycket väl i mig, tills jag kommer fram. Varför sitter styret så långt bort? Rosa ansträngde sig mycket för att kväva sina ångestrop på vägen fram till sin plats och satt sedan där, med båda händerna om styret och en min som om hon fruktade, att varje våg skulle vända upp och ned på farkosten.
Onkel Alec låtsade ej om hennes fruktan utan undervisade henne blott med mycket tålamod i konsten att styra, tills hon blev så upp-
4. — Rosa.
