del, att hon för dig som nykomling berättar saker, vilka herrskapet sinsemellan ordat om. Det är en ful och dålig vana att lyssna och spionera, och det är rent ut sagt oförskämt, att hon skrattar åt och härmar sin matmor, som det är hennes plikt att ära och vörda. Akta dig, barn, för ont sällskap — tag hellre om det vore aldrig så mycket snubbor av frun, än sockersöta ord av jungfru Stina, och lyssna icke mera på vanvördigt tal om herrskapet! Bjuder hon dig på godsaker, som hon har om händer, så tag icke emot, ty utom att sådant är opassande, föder det förtrolighet, och all förtrolighet är farlig. Med den gamle Brostedt är det helt annorlunda — håll dig till honom!
Det faller mig före din erinran om det kära lilla huset, där jag och min Arnman levde mången förnöjd dag tillsammans, då du ännu var litet barn. Glöm icke härnäst att nämna vem som äger huset! Knappt kan jag tro, att någon i H. ännu minnes mig så mycket, att man för min skull vårdar sig om balsaminerna. Men huru som helst, längtar jag likväl att höra vad du har att förtälja därom.
Jag innesluter dig i den högstes beskydd och beder dig av varmt hjärta, att du lägger mina förmaningar på sinnet
Din hulda moder
Katarina Arnman.
Fjorton dagar efter det Arve mottagit detta brev, skrev
han åter bland annat:
Allt är nu gott och väl igen mellan mig och min patronessa; och min goda mor skall icke oroas av den föreställningen, att mitt sinne är för stolt. Jag är icke så styvsint, att man icke med vänlig hand kan lägga betsel på mig, fast jag har för mycket heder i bröstet att ej skudda det av, om jag märker, att man vill köra mig som en oxe för plogen.
Det var visst ett par veckor som frun icke talade till mig. Herrn låtsade ingenting märka, och jag lät även sa-
108
