Sida:Rosen på Tistelön 1942.djvu/262

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Jag hoppas, att du också kan sova gott, ty säkert är du övertygad om att det på kapten Rosenbergs skeppsslup icke fanns något smuggelgods.

Följande morgon då han iakttog och kände lyckan av all moderns ömhet och omsorger, repade han åter mod och tänkte: En ungdomsförseelse, som kan gottgöras, är ej värt att längre sörja över — och jag skall gottgöra den genom sträng vaksamhet!

Efter frukosten gjorde han den vanliga ronden, såsom han alltid brukade då han var hemma, nämligen i de fattigas stugor. Arves känsliga hjärta led av att se de betrycktas nöd. Än delade han ut en och annan tolvskilling ur sin ej särdeles välförsedda kassa, än gav han goda råd; och alltid avhörde han tåligt den gemensamma klagan, som alla läppar framburo över patron på Gråby, en av dessa blodiglar, vilka under skepnad av handelsmän slå sig ned på fisklägen eller däromkring och idka rörelse med de fattiga fiskarna, som till en sådan person till obetydligt pris sälja sin tungt förvärvade fångst mot hans drygt uppsatta mjöl- och potatiskappar.

Det fiskläge vi i vår berättelse skildra, ägde blott några bärgade hushåll: större delen utgjordes av utfattigt folk.

Arve inträdde i en av de omnämnda stugorna och hälsade med att trohjärtat ”goddag” den unga husmodern, vilken omringad av en skara bleka barn, upplockade nykokta potäter, som hon utdelade tre à fyra till var och en av barnen.

— Gud signe herr löjtnanten, som icke försmår att stiga in till oss stackare! Min man har ej kommit hem från fisket än, annars hade Pelle här redan varit över med ett tråg fisk till fru Arnman — hon har varit så god och lovat ta av oss denna veckan.

— Jonas återkommer väl innan middagen, tröstade Ar-

244