det är som att slå vatten på gåsen. Hans hjärta och hans förstånd äro lika otillgängliga. Men jag funderar starkt på ett steg, som skulle komma honom att häpna och förmodligen också att nedsätta priserna. Ja, Josefina, jag har ett förslag i huvudet, som, om det lyckas kan verka gagnande för vårt fiskläge.
— Vilket då, käre Arve? frågade Josefina.
— Jo, du skall få veta det! Arve drog sin stol närmare Josefinas. Ser du, jag har länge varit betänkt på att företaga något, som kunde bliva av varaktigt gagn för våra stackars grannar. Vi veta, att det väsentligaste av eländet ligger i den hutlösa uppskörtning, som Holmgren utövar mot de arma fiskarna. Det förstås att vintern, stormen, isen och otaliga därav följande olyckor komma av sig själva, men även dessa svårigheter kunna genom mitt förslag till någon del avhjälpas eller, rättare sagt, göras mindre kännbara. Kortligen: jag ämnar för mor, ifall hon bifaller det, söka privilegier att öppna handel här. I mitt eget namn låter det sig ej gärna göra — jag har min tjänst — men i mors ginge det förträffligt, och det är för att vidtala Birger Haraldsson om borgen som jag i morgon ville resa till Tistelön. Han ligger i affärer med flera hus i Göteborg och kunde således genom sitt namn skaffa oss ett års kredit.
Vart och ett hushåll skulle ha sin bok att taga på, och vad de ej kunde betala under vintern, finge de ersätta under sommaren, då fisket går raskt och tillgången på mossa ökar deras små inkomster. Genom det förtroende, man sålunda visade dem, väcktes nog också den känsla av heder, som även de ha, när den anlitas.
— Men har du betänkt …
— Vänta litet — det som synes mig värst är tillökningen av göromål i huset. Utan ditt biträde, söta Josefina, kunde mor aldrig gå i land med dessa bestyr, ehuru jag skulle hjälpa till vid all den tid, som jag hade ledig från tjänsten …
