och ännu med fulla krafter att sköta det, kände sin förtrytelse uppflamma vid tanken på de misslyckade expeditionerna, ja tre gånger, bror, ha de hundarna narrat mig april — men denna gång har jag fått säkra underrättelser, att de skola leverera betydliga och dyrbara packor till ett köpmanshus i Göteborg. Just nu någon av nätterna lära de ha sina möten, och troligt är, att de välja den här, som artar sig att bliva passande för dylika företag.
— Men om bror inte träffar dem i natt?
— Så lämnar jag dem ändå ej ur sikte, innan jag vunnit målet; komma skola de, om det än dröjer ett par tre nätter. Om dagarna, förstås, går jag under segel och kryssar åt annat håll.
— På det sättet kan du bli länge borta, utan att vi, som äro hemma, få besked om något.
— Ja, nog kan det dröja ett par dagar. Men träffar jag dem icke i natt eller i morgon natt, styr jag i övermorgon hem på några timmar.
Klockan tre gick Arnman, åtföljd av sin hustru, sin son och invaliden, ombord på tulljakten. Fru Katrina hade medtagit sin kaffekittel med varmt och skönt kaffe; och nu, sittande i den lilla ruffen, trakterade hon sin man med en avskedskopp och önskade honom sedan med tårar i ögonen en lycklig resa.
— Jag är alltid vid sorgset mod, far, när du så här skall stryka ute om natten, sade fru Katrina, men i dag är det värre än vanligt. Gud den högste skydde och ledsage dig på din färd! Snusburken står till vänster i mattinan, och tobaksrullen stoppade jag i den ena släpstöveln; i den andra ligger ett par humrar, som ej fick rum i tinan. Farväl, farväl, min gubbe!
— Farväl, min gumma! Arnmans bruna, väderbitna kind lutade sig ned mot fru Katrinas.
— Var bara inte för oförvägen, viskade gubben Asken-
28
