hängivenhet, men när de tror, att de fått en, då kommer man underfund med vilka odjur de är, svarade Kitty med en snusförnuftig min, som stod i sällsam kontrast till hennes unga ansikte och yra uppträdande.
— Sorgliga utsikter för stackars Steve, såvida jag icke ger honom en vink om att vara försiktig i sitt uppträdande.
— Åh, mitt kära barn, honom är jag säker på, för mina upplevelser har gjort mig mycket skarpsynt, och jag är övertygad om att jag kan styra honom utan minsta svårighet. Vi har känt varandra i en hel evighet (Steve var tjugu och Kitty aderton år) och alltid varit de bästa vänner. Förresten är han för mig idealmannen. Jag har aldrig kunnat tåla stora händer och fötter, och hans är helt enkelt dyrkansvärda. Så är han den bästa dansör, jag vet, och klär sig ytterst smakfullt. Jag tror verkligen, att jag allra först förälskade mig i hans näsdukar — de var så bedåriska, att jag inte kunde motstå dem, sade Kitty skrattande, i det hon halade upp en stor näsduk ur sin väska och begravde sin lilla näsa i den.
— Det ser verkligen lovande ut, och jag börjar nästan tro, att du, när allt kommer omkring, har litet känsla, sade Rose i belåten ton, ty de muntra, bruna ögonen hade plötsligt fått ett ömt uttryck och blodet strömmade till Kittys kinder, då hon svarade, alltjämt döljande sitt ansikte till hälften i den älskades näsduk:
— Ja, naturligtvis! Jag har massor därav, fast jag blygs att visa det för de flesta människor, därför att det är fint att uppta allt med största nonchalans. Kära Rose, du skulle ha tyckt, att jag är en romantisk gås, om du hade sett mig i går kväll, när Steve friade, för jag faktiskt grät — han var så förfärligt allvarlig, när jag låtsades, att jag inte brydde mig om honom, och så rar och snäll, när jag sade honom sanningen. Jag visste inte, att han var sådan, men han klarade sig förtjusande och brydde sig inte ett dugg om att jag grät över hela hans förtjusande skjortbröst. Var det inte snällt av honom? För du vet ju, att han avskyr, att man stökar till hans kläder.
