Hoppa till innehållet

Sida:Rosor i blom 1927.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Ja, farbror. Jag har försökt tro, att det inte var det, men den finns där, och jag tycker inte om den. Jag blyges för att tala om det för dig, men jag vill det också, därför att du kommer att visa mig, hur jag ska förläna den sötma, eller försäkra mig, att den kommer att göra mig bättre, liksom du brukade göra, när jag tog in medikamenter… Farbror, halva antalet av de människor, som är så vänliga mot mig, bryr sig inte ett dyft om mig för min egen skull, utan endast för vad jag kan ge dem; och det gör mig olycklig, därför att jag kände mig så lycklig och stolt över att vara omtyckt. Jag önskar verkligen, att jag inte hade ett enda öre här i världen, för då skulle jag veta, vilka mina verkliga vänner är.

— Stackars liten! Hon har redan uppdagat, att icke allt, som glimmar, är guld, och desillusionerna har börjat, sade doktorn för sig själv; så tillade han högt men med ett sorgset småleende: Och följaktligen är det intet nöje med julklapparna och själva julen är misslyckad.

— Nej då! Inte i fråga om julklapparna åt dem, som ingenting kan förmå mig att tvivla på. Det är härligare än någonsin att göra i ordning dessa saker, därför att mitt hjärta är med i varje styng, jag syr, och jag vet, att hur enkla dessa saker än är, kommer de att bli kära för dig, tant Plen, tant Jessie, Phebe och gossarna. Men de här — hon drog ut en byrålåda — de här har jag köpt och skänker bort dem endast därför att de är väntade. Dessa människor bryr sig endast om dyrbara gåvor och inte ett dugg om givarinnan, som de kommer att klandra i hemlighet, om hon inte är så frikostig, som de väntat. Hur ska något dylikt kunna bereda mig nöje, farbror?

— Det kan det ej, men du är kanske orättvis mot somliga av dem, min vän. Låt inte några fås avund eller egoism förgifta din tro på dem alla. Är du säker på att ingen av dessa flickor håller av dig? frågade han, i det han läste namnen på några av paketen, som lågo kringspridda.

— Jag är rädd för att jag är det. Förstår du, då på kvällen hos Annabel hörde jag några av dem tala med varandra — endast några få ord, men det