pinade mig mycket, ty nästan var och en av dem undrade, vad jag skulle ge dem till jul, och hoppades, att det skulle bli något riktigt fint. »Hon är så rik, så hon bör vara generös», sade en av dem. »Jag har de senaste veckorna visat henne en absolut hängivenhet, så jag hoppas, hon inte glömmer mig», sade en annan. »Om hon inte ger mig några par av sina handskar, så kommer jag att tycka, att hon är mycket snål, för hon har massor, och jag provade ett par på skämt, så att hon skulle se, att de passade, och ta vinken ad notam», tillade en tredje. Som du ser, har jag tagit vinken ad notam. Och Rose öppnade en vacker ask, i vilken det låg flera par av hennes bästa handskar med så många knappar, att de kunnat tillfredsställa det sniknaste hjärta.
— Mycket silverpapper och parfym men inte mycken kärlek i det där paketet, inbillar jag mig? sade d:r Alec, som inte kunde låta bli att småle åt den föraktfulla lilla åtbörd, varmed Rose sköt ifrån sig asken.
— Inte ens den allra minsta lilla gnutta och inte heller i de flesta av dem. Jag har givit dem, vad de ville ha, och tagit tillbaka det förtroende och den aktning, de inte brydde sig om. Jag vet, att det är orätt, men jag uthärdar icke att tänka på att all den skenbara vänskap, jag kommit i åtnjutande av, icke var uppriktig, utan endast låtsad i en viss avsikt. Det är inte på så sätt, jag handlar mot människor.
— Det är jag säker på. Men är det hela ditt be- kymmer? Jag undrar, om det inte är en annan törntagg, som pinar dig. Låt oss dra ut den, så ska jag sedan »kyssa stället och göra det bra igen», såsom jag brukade göra, när jag drog ut stickor ur dina fingrar.
Rose skrattade, men färgen tilltog på hennes kinder, då hon svarade med en näpen blandning av jungfrulig blyghet och medfödd uppriktighet: Tant Clara oroar mig genom att varna mig för nästan alla de unga män, jag sammanträffar med, och påstå, att det endast är mina pengar, de vill åt. Det är ohyggligt, och jag vill inte höra på det, men emellanåt kan jag inte låta bli att tänka på det, för de är vänliga mot mig, och jag är inte nog fåfäng att tro, att det beror
