prata, och Charlie vill inte se, hur otrevligt det emellanåt är för mig.
— Säg honom det! löd Macs rakt på sak gående råd.
— Det har jag gjort, men han bara skrattar, och sedan gör han om det igen, när jag befinner mig i en sådan situation, att jag inte kan säga något.
— Det är således ingen fara, att folk ska börja på att prata om oss? sade Mac med den besynnerligaste av alla sina besynnerliga uppsyner.
— Nej, naturligtvis inte — du är ju bara en pojke.
— Tack, men jag är tjuguett år, och prinsen är bara ett par år äldre, sade Mac, som med ens kände sig kränkt av denna förolämpning mot hans mandom.
— Ja, men han är lik andra unga män, under det att du är en rar gammal bokmal. Ingen skulle någonsin fästa sig vid vad du gjorde, så du kan lugnt följa mig på kalas varenda kväll, utan att någon säger ett ord därom. Och om de gör det, skulle jag inte fästa mig vid det, eftersom det är »bara Mac», svarade Rose och smålog, då hon citerade ett uttryck, som användes inom familjen för att ursäkta hans »tokiga idéer».
— Alltså är jag ingen? sade han med uppdragna ögonbryn, som om denna upptäckt förvånat och även förargat honom.
— Ingen i sällskapslivet än så länge, men privatim min allra bästa kusin, och jag har just visat, vilken aktning jag känner för dig, genom att utse dig till min förtrogne och riddare.
— Det kommer nog inte att göra mig mycken nytta, brummade Mac.
— Otacksamma pojke där, som inte uppskattar den ära, jag visar dig! Jag känner minst ett dussin, som skulle känna sig stolta över anställningen, men du bryr dig bara om komplicerade benbrott, så jag ska inte uppehålla dig längre förutom med att fråga, om jag kan anse mig försedd med eskort i morgon kväll? sade Rose, som kände sig litet kränkt av hans likgiltighet, ty hon var inte van vid att man vägrade att uppfylla hennes önskningar.
— Om jag vågar hoppas på den äran, sade han,
