Sida:Sången om den eldröda blomman 1918.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

22. STIGAR, SOM MÖTAS.

Hirvijoki, Kylänpää 28. 9. 97.

Kyllikki!

Du kommer säkert att bli förvånad, när du nu efter så många år, slutligen får ett bref från mig. Slutligen, ty jag är inte ens riktigt säker på din adress, och jag vet inte om du ännu är »Kyllikki», eller möjligen någon »den och den», som jag inte känner. Jag är för stolt för att ta reda på något angående dig af någon annan än af dig själf.

Och så till saken! Jag har aldrig kunnat bli riktigt fri från dig, så mycket jag än velat det. Jag har försökt att glömma dig, att utplåna hvarje spår af dig ur min själ, men det oaktadt har du följt mig från by till by, år efter år, och nu under den senaste tiden har du börjat oaflåtligt uppdyka för min blick. Har det varit din vänskapstanke, som följt mig så, eller har det varit mitt eget onda samvete — eller måhända mitt bättre jag, som har längtat efter dig och oafbrutet i stillhet ropat efter dig, ehuru jag försökt att med våld kväfva dess röst?


— 208 —