Den här sidan har korrekturlästs
149
Det Söndag är. Hvad jubel klingar,
Hvad englaröst, hvad brus af vingar!
Är grafven tom, som nyss var Hans?
Förgäfves man dess port förseglar,
Min hjelte bryter mörksens reglar
Och står förklarad upp i glans.
Förr’n morgonrodnad börjar glöda,
Han är uppstånden från de döda.
Med segerfanan fram Han går.
Och i min själ, som sabbat firar,
Nu påskens gyllne lilja spirar;
Dess stängsel susar: »det är vår!»
