Den här sidan har korrekturlästs
289
Hög den ena kretsen synes, helgad af en sabbatshvila.
Der ej tidens väkter råda, der ej år och dagar ila.
From den andra kretsen grundar, i en djupt högtidlig stund,
På det sakrament, som sluter jord och himmel i förbund.
Hvilka mägtiga gestalter, danade för evigheten!
Huru herrlig strålar Adam, den ungdomlige atleten!
Störst af allt ändå mig synes detta lugn förutan kamp,
Denna konst att ge det stora utan later utaf kramp.
Men se hit! Ej jordens stormar nå den glänsande portiken,
Som förenat söndagsbarnen från idéens ljusa riken,
Stundens alla skuggor vika. I en lugn förklarings sken
Lyser på den andra muren, glorrik, »Skolan i Athen.»
Wirsén, Dikter.19
