Den här sidan har korrekturlästs
290
Lif och vexling på hvart anlet, som ett spel af dagrar, bredes
I den lärlingsgrupp, som samlats kring Bramante-Archimedes,
Flärdlöst enkel undervisar Sokrates en trogen krets,
Med sin ensamhet, sitt armod är Diogenes tillfreds!
Grupp vid grupp sig rytmiskt ordnar, som ett helt af sköna strofer,
Och i midten fursteparet ibland Hellas’ filosofer:
Plato pekar upp mot himlen, mot idéens fosterland,
Men mot jorden åter sträcker Stagiriten ut sin hand.
Och en hymn af kraft och vishet, fröjd och ungdomslycka svallar,
Sus från mensklighetens vårar, genom höga tempelhallar,
Här blir sinnet ljust som dagen, här är rymden marmorsval,
Tid och evighet försmälta, verklighet och ideal.
