Den här sidan har korrekturlästs
291
Ej får skaldekonsten felas här bland lifvets stora magter:
Se, Parnassens kulle vinkar, ljufvast ibland jordens trakter,
Här Homer om bragder sjunger, Sappho glömmer här sitt qval,
Och Virgilius och Dante stanna i förtroligt tal.
Ariosto skälmskt får hviska med en älskad sånggudinna,
Tidens väderdrifne söner här sin stilla fristad finna,
Lauras skald af inga smärtor, ingen långsam trånad vet,
Glädje susar lagerskogen, hvarje vind lycksalighet.
I det rum, der dessa bilder jordens störste konstnär danat,
Har hvart oförvilladt hjerta högre verldars sällhet anat,
Hvarje missljud här förstummas, hvarje blick blir klar och fri,
Bergad undan tidens åskor råder evig harmoni.
