Kommissionen har därvid av skäl, som nedan skola angivas, med dessa fosterfördrivande medel jämställt sådana befruktningshindrande föremål, vilkas användning medför hälsorisk och vilka till sin verkan närmast äro att betrakta såsom medel att framkalla tidigt missfall.
Avföras på detta sätt från diskussionen även de fosterfördrivande föremålen — samt sådana befruktningshindrande föremål vilkas användande bör förhindras på grund av deras hälsofarlighet — återstå de icke hälsofarliga befruktningshindrande eller smittskyddande föremålen. Det är till de i preventivlagen kriminaliserade handlingarna beträffande dessa sistnämnda föremål, som de djupgående meningsskiljaktigheter, vilka alltsedan lagens tillkomst rått och alltjämt råda, helt kunna hänföras, och det är även om dessa handlingar den fortsatta utredningen i huvudsak måste röra sig. De vid preventivlagens tillkomst framförda motiven giva oförtydbart till känna, att vad man genom lagen velat ernå är att inskränka möjligheterna att vid könsumgänge undgå befruktning eller smitta av könssjukdom.
Såsom en inkonsekvens med hänsyn till det syfte man eftersträvade måste därvid, såsom även redan vid preventivlagens tillkomst från åtskilliga håll anfördes, betraktas den begränsning av lagbestämmelsernas räckvidd, som ligger däri, att de endast avse »föremål», varmed måste förstås mekaniskt verkande preventivmedel i fast form. Utanför lagbestämmelsernas räckvidd falla således alla de i befruktningshindrande eller smittskyddande syfte brukade tekniska medel och metoder, där verkningarna äga rum antingen på kemisk väg eller på mekanisk väg men utan att ett föremål i fast form står såsom närmaste orsak till den avsedda verkan.
Beträffande de i preventivlagen åsyftade föremålen stadgas straff för två
grupper av handlingar, även om dessa icke äro av natur att såra tukt och
sedlighet. Den första av dessa grupper omfattar vissa gärningar, som beläggas
med straff, oberoende av om de framkalla fara för andras förförelse.
Till denna grupp hänföras dels offentligt utställande eller förevisande av
föremål av nyssnämnd art, dels utbjudande till salu av sådana föremål genom
utspridande av skrift eller annat tillkännagivande för allmänheten och
dels kringförande till försäljning av dylika föremål. Den andra av ifrågavarande
grupper omfattar handlingar, vilka för sin straffbarhet förutsätta
att de begås under sådana förhållanden att allmän fara för andras förförelse
därav uppkommer. Hit räknas försök att förleda till användande av dylika
föremål och meddelande av anvisning om sättet för deras användande, såväl
muntligen som genom utspridande av skrift; någon fordran på handlingens
offentlighet är ej uppställd.
Handel med preventivmedel är icke straffbelagd, ej heller tillverkning eller import av preventivmedel. Skulle preventivlagens bestämmelser verkligen tillämpas, bleve emellertid möjligheterna till handelsutövning synnerligen begränsade.
Av dessa bestämmelser äro de, som kriminalisera utbjudande av preventivmedel,
förledande till deras användande och meddelande av anvisning om
sättet för deras begagnande, att anse såsom preventivlagens centrala bestämmelser.
De övriga bestämmelserna äro av mindre betydelse och mera djupgående
meningsskiljaktigheter råda ej heller i fråga om inställningen till i
dem berörda, straffbelagda handlingar.
Den närmast fortsatta framställningen tager endast sikte på preventivlagens nyss omnämnda centrala bestämmelser.
