Historisk redogörelse över preventivlagens tillkomst, förslag till dess revision eller avskaffande samt i samband härmed verkställda offentliga utredningar och yttranden
av fil. kandidaten TORSTEN GÅRDLUND.
Preventivlagens tillkomst. 18 kap. 13 § strafflagen lydde ursprungligen:
Sprider någon ut skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, om man genom annan gärning sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer.
I anledning av den opinion, som väckts av den vid denna tid begynnande livliga propagandan i syfte att utbreda kännedom om preventiva medel, uppgjordes i början av år 1910 inom justitiedepartementet ett förslag till ändrad lydelse av 18 kap. 13 § strafflagen.
Enligt detta lagförslag skulle paragrafens båda stycken sammanföras till ett moment och straffmaximum höjas från fängelse i sex månader till fängelse i två år, varjämte ett nytt moment, den s. k. preventivlagen, skulle tillfogas. Enligt förslaget skulle det andra momentet ha följande lydelse:
Där någon offentligen utställer eller förevisar föremål, som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge; eller genom offentligt tillkännagivande till salu utbjuder eller själv eller genom annan till försäljning kringför sådana föremål; eller offentligen, vare sig muntligen eller genom utspridande av skrift, söker förleda till användande av föremål, som nu sagts, eller meddelar anvisning om sättet för deras användande, varde, ändå att gärningen ej är sådan, som i 1 mom. sägs, dömd efter ty där stadgas.
Vid ärendets behandling i statsrådet den 29 april 1910 anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet:
Under senaste tid hava inom huvudstaden framträtt vissa företeelser, vilka synas innebära en allvarsam fara för allmän tukt och sedlighet. Här har uppstått en propaganda med syfte att i vidsträcktaste kretsar utbreda kännedom om s. k. preventiva medel och mana till deras användande. På offentliga möten inför skaror av män och kvinnor avhandlas dessa frågor, och agenter för försäljare av sagda medel ha vid mötena ett utmärkt tillfälle, som ej heller lämnas obegagnat, att bland allmänheten sprida sina priskuranter och prospekter. Förkunnarna av dessa läror — utan känsla av ansvar vare sig mot det folk, de tillhöra, eller de skaror av unga män och kvinnor, åt vilka de utbjuda sina medel till förebyggande av sedeslöshetens vanliga följder — sprida över landet ett smygande gift, som kan moraliskt och fysiskt fördärva en hel nation. Det synes mig uppenbart, att ett kraftigt ingripande i syfte att stävja det onda i den mån det ske kan är av nöden, och att vad som kan göras, även bör göras snart, ty fara är i dröjsmål..
Gällande strafflag belägger i 18 kap. 13 § med straff utspridande av skrift, som sårar tukt och sedlighet, samt annan gärning, som sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer.
Visserligen torde det icke lida något tvivel, att offentligt föredrag om preventiva medel, särskilt om det hålles inför en okritisk publik och innefattar öppen eller förtäckt uppmaning till deras användande, kan träffas av den angivna lagbestämmelsen och sålunda redan nu bliva bestraffad. Men möjligt är ock, att föredrag
