Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1940 12.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
99

utomordentligt lämpliga som fritidsreservat. Den begränsning i fideikommissaries dispositionsrätt över fideikommitterad egendom, som de för fideikommiss gällande särskilda rättsreglerna innebära, är i och för sig ägnad att i viss utsträckning bevara fideikommissfastigheters naturliga förutsättningar såsom fritidsreservat, men försvårar å andra sidan tillskapandet av fritidsreservat å sådana fastigheter. Det kunde därför, med hänsyn till önskvärdheten av att få till stånd fritidsreservat å fideikommissfastigheter, möjligen ifrågasättas att vidtaga särskilda åtgärder i detta syfte. I betraktande av att sedan åtskillig tid pågått utredningar angående en avveckling av bestående fideikommiss bör dock enligt fritidsutredningens uppfattning detta icke ske, enär det knappast skulle kunna undvikas att därigenom i viss mån föregripa resultatet av dessa utredningar. För närvarande synes man därför böra inrikta ansträngningarna på att inom ramen för de gällande rättsreglerna angående fideikommissen i görligaste mån underlätta inrättandet av fritidsreservat på fideikommissfastigheter.

Kyrklig jord utgöres av, dels sådan fast egendom, som omförmäles i 1 § ecklesiastik boställsordning (prästboställen), dels fastigheter, som äro anslagna till bostad eller avlöning åt biskopar, domkyrkosysslomän och klockare, eller vilkas avkomst ingår till någon för reglering av sådana befattningshavares löner bildad fond, dels ock den fasta egendom, som besittes av domkyrkor och andra kyrkor i städer och på landet. Ett icke ringa antal sådana fastigheter ha i inventeringsuppgifterna angivits vara lämpliga såsom fritidsreservat. Inrättandet av fritidsreservat å kyrklig jord stöter emellertid på särskilda svårigheter till följd av de för disponerandet av kyrklig jord gällande särskilda bestämmelserna. Kyrklig jord får exempelvis icke säljas utan Konungens medgivande, och dylikt medgivande kan lämnas endast för vissa i kyrkliga försäljningslagen av den 4 januari 1927 särskilt uppräknade fall. Intet av dessa har direkt avseende å inrättandet av fritidsreservat eller över huvud å främjandet av friluftslivet. Medgivande till försäljning av kyrklig jord kan emellertid lämnas under förutsättning att jorden erfordras för ändamål, som avses i 1 § lagen om expropriation. Endast i den mån friluftslivets främjande redan kan anses vara eller göres till ett ändamål, för vilket expropriationstillstånd kan lämnas, är det sålunda möjligt för en kommun eller annat organ att inköpa kyrklig jord för att därå inrätta fritidsreservat, såvida icke kyrkliga försäljningslagen ändras. Det synes icke heller uteslutet att andra för kyrklig jord gällande bestämmelser kunna medföra vissa svårigheter, då fråga uppkommer om att genom avtal få till stånd fritidsreservat. Det är dock icke utredningens avsikt att i det följande föreslå några ändringar i de bestämmelser, som nu gälla i fråga om dispositionen av kyrklig jord.

Häradsallmänningarna hava vid markinventeringen tilldragit sig uppmärksamhet. Det rör sig dock endast om ett jämförelsevis ringa antal sådana, och häradsallmänningarna få till följd av gällande lagbestämmelser angående deras förvaltning anses vara relativt skyddade mot sådan exploatering, som kan tillintetgöra deras rekreationsvärden. Med hänsyn bland annat härtill