stödjande av denna deras verksamhet åstadkomma fritidsreservat, synas böra tillvaratagas. Tydligen måste emellertid härvid skiljas mellan sådana fritidsreservat som bli tillgängliga för allmänheten och sådana som äro avsedda – i varje fall i första hand – för en mer eller mindre begränsad krets av personer.
Då fritidsutredningen icke i anslutning till det närmast föregående omnämnt den verksamhet avseende tillhandahållande av möjligheter till fritidsvistelse, friluftsbad m. m., som bedrives av enskilda företag i förvärvssyfte, beror detta icke på någon underskattning av denna verksamhets betydelse utan har sin grund däri, att de markområden, varpå denna verksamhet bedrives, svårligen kunna få karaktären av fritidsreservat i den mening, vari detta ord eljest begagnas i detta betänkande.
Inrättandet av fritidsreservat med hänsyn till olika rättslig natur hos jorden.
De utvägar, som stå till buds för anskaffande av mark till fritidsreserat, då detta, såsom här förutsättes, skall ske utan anlitande av de möjligheter, som gällande stadsplanelagstiftning erbjuder eller som kunna uppnås genom införandet av ett regionplaneinstitut, kunna ställa sig olik allt efter de skilda rättsliga naturerna av den jord som kan komma i fråga.
Jord, som äges av staten (kronan), kan ställas till förfogande för ändamålet genom beslut av Konung och riksdag om ändrade grunder för dess disposition och förvaltning. Ett sådant beslut synes icke behöva medföra någon väsentlig minskning av kronans intäkter av domänförvaltningen. På motsvarande sätt förhåller sig med mark, som befinner sig i en kommuns ägo, om kommunen därav vill tillskapa ett kommunalt fritidsområde, ehuruväl här en sådan åtgärd oftare kan medföra avstående av ekonomiskt betydelsefulla möjligheter att på annat sätt utnyttja marken, beroende på att de kommunala jordarna ofta äro så belägna att de ha ett förhållandevis högt tomtvärde. Beträffande jord av annan rättslig natur – huvudsakligen jord under enskild äganderätt, jord som innehaves med fideikommissrätt, kyrklig jord och häradsallmänningar – erbjuder det större svårigheter att inrätta fritidsreservat.
I fråga om fastigher i enskild ägo – på sådana är den ojämförligt största delen av de marker som lämpa sig till fritidsreservat belägen – synes uppgiften närmast bli att undersöka vad som lagstiftningsvägen kan och behöver göras för att för stat, kommuner och andra lämpliga organ underlätta förvärv med äganderätt av mark till fritidsreservat från dess nuvarande ägare eller förvärv av annan rätt till marken, som kan trygga dess framtida funktion såsom fritidsreservat. Därjämte bör emellertid undersökas vad som i andra hänseenden kan göras för att främja inrättandet av fritidsreservat på sådan mark, varvid de finansiella och ekonomiska problemen måste tilldraga sig särskild uppmärksamhet.
Fideikommissegendomarna äro, såsom av den verkställda inventeringen framgått, i många fall på grund av sin naturbeskaffenhet och belägenhet
