Sida:SOU 1940 12.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
115

renbetesfjällen, helst som deras bestånd i nuvarande skick torde få anses tryggat.

Ovanstående uppräkning av kronans innehav av fastigheter är icke fullständig. Den jord, som icke faller under uppräkningen, är emellertid antingen på grund av det sätt varpå den är disponerad eller av andra skäl utan större praktiskt intresse, när det gäller frågan om bevarandet av kronojord för friluftsändamål.

Det är alltså den till domänfonden hörande fasta egendomen som i främsta rummet kommer i betraktande vid behandlingen av spörsmålet, huru i statens ägo befintliga markområden av betydelse för friluftslivet skola i görligaste mån bevaras i lämpligt skick och hållas tillgängliga för den rekreationssökande allmänheten. Domänfondens egendom är spridd över hela riket. Större delen är belägen i Norrland och mellersta Sverige i trakter som ligga relativt långt från bebyggelsecentra. Endast ett fåtal kronoegendomar ha strand vid saltsjön. Trots dessa ogynnsamma omständigheter måste dock ett ganska stort antal av domänfondens fastigheter anses hava eller i framtiden kunna få betydelse för allmänhetens friluftsliv. Det är enligt fritidsutredningens mening av vikt att dessa egendomar eller åtminstone de delar av egendomarna, som ha det största potentiella värdet för friluftslivet, kvarbliva i statens ägo och förvaltas enligt sådana grunder, att deras naturliga företräden såsom tillflyktsorter för allmänheten under fritiden bevaras samt att å dem upplåtelser av mark för friluftslivets behov i möjligaste mån underlättas.

B. Redogörelse för gällande bestämmelser rörande försäljning och förvaltning av domänfondens fasta egendom.

Bestämmelser angående försäljning.

Enligt 77 § regeringsformen må Konungen icke utan riksdagens samtycke försälja någon kronans fasta egendom. Riksdagens samtycke kan lämnas på olika sätt. Ett sätt är att riksdagen med anledning av kungl. proposition eler motion av någon riksdagens ledamot medger försäljning av viss konkret fastighet eller del därav. Ett annat sätt är att riksdagen lämnar generella medgivanden till föryttring – med eller utan vissa inskränkningar eller villkor – av fast egendom av visst slag eller för visst ändamål. Vid försäljning enligt generella medgivanden skola i regel iakttagas bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

Jämlikt beslut av 1929 års riksdag (se sammansatta första lag- och jordbruksutskottets memorial nr 2 under punkt II A) har lämnats generellt medgivande, intill dess annorlunda kunde varda beslutat, rörande försäljning av kronan tillhörig, under domänstyrelens förvaltning ställd fast egendom, vilken icke är anslagen för visst ändamål samt ej heller på grund av befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning bör bibehållas åt kronan. Detta