Sida:SOU 1940 12.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
116

medgivande gäller – förutom vissa andelar i för flera fastigheter gemensamma samfälligheter – egendom, vilken i årligt arrende lämnar högst 1 000 kronor eller, där egendomen ej är av kronan utarrenderad för sig, vid verkställd uppskattning finnes ej kunna lämna högre årligt arrende. Vid 1932 års riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t, likaledes tills vidare, att i avseende å försäljning från kronoegendom av lägenhet eller jordområde med ett saluvärde av högst 3 000 kronor, efter prövning i vart fall och då skäl därtill äro, förordna om försäljning med hembud, oaktat de i 9–11 §§ av ovannämnda förordning den 6 juni 1929 angivna förutsättningar för ett sådant försäljningssätt ej äro förhanden (riksdagens skrivelse nr 76/1932).

Vid varje riksdag lämnas medgivande, gällande för nästkommande kalenderår, till försäljning av under domänstyrelsens förvaltning ställd fast egendom i vissa andra fall än de nyss avsedda. Enligt dessa årliga medgivanden få försäljas, dels egendom eller del därav, så framt den avses att användas till bildande av en eller flera egnahemslägenheter eller till fullständigande av jordbruk jämlikt bestämmelserna i 11 § förordningen den 6 juni 1929 angående försäljning i vissa fal av kronoegendom m. m., dels ock del av egendom, vilken återstår efter avskiljande av område för ändamål, som nyss sagts, eller ock utan olägenhet kan frånskiljas, så framt delen i årligt arrende lämnar högst 1 000 kronor eller, där den ej är av kronan för sig utarrenderad, vid verkställd uppskattning finnes ej kunna lämna högre årligt arrende. Enahanda medgivande lämnas årligen i fråga om upplåtelser under åborätt eller tomträtt.

I detta sammanhang bör också omnämnas det generella försäljningsmedgivande, som lämnats Kungl. Maj:t i överensstämmelse med stadgandena i kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. (ändrad genom kungörelse den 17 juni 1932, nr 295). Enligt kungörelsen äger innehavare av kronotorp, skogstorp och odlingslägenhet på kronoparker i de sex nordligaste länen under vissa förutsättningar på i kungörelsen angivna villkor med äganderätt inlösa det av honom innehavda området jämte erforderlig skogsmark, såvitt dessa markområden prövas kunna utan olägenhet avskiljas från kronoparken. Beslut, huruvida sådan inlösen må äga rum, fattas av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande.

Ytterligare ett fall av generellt medgivande till avhändelse av kronoegendom må här anmärkas. Det lämnas årligen för nästkommande budgetår och innebär, att då för ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande lag annan än kronan kan förpliktas att efter expropriation avstå fastighet, erfordras, att kronan tillhörig mark tages i anspråk, förordnande om avstående av marken må, utan riksdagens hörande i varje särskilt fall, meddelas.

Vid 1929 år riksdag godkändes grunder för försäljning – samt upplåtelse under åborätt eller tomträtt – av sådan kronan tillhörig fast egendom, som står under domänstyrelsens förvaltning. Dessa av riksdagen godkända grunder – vilka icke äro tillämpliga, då mark avhändes kronan enligt de bestämmelser som avses i de två närmast föregående styckena – äro sammanförda i kungl. förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av